Tvättstuga

Så här lätt rubbas min dag när den för en gångs skull är välplanerad.
Jag brukar aldrig boka tvättid, utan bara springa ner till tvättstugan och kolla om det är ledigt. Det kan ju verka spontant och fritt, men nej, det är stress och ostruktur.
Jag hittar nämlig inte mitt lås som man bokar tider med.
Jag inbillar mej att det är bra att kunna slinka in när som helst och kolla om det är tomt då kan jag snika in mej på nån annas tid lite lätt och kvickt.
Men nu hittade jag till slut det lilla rackarns låset och bokade tid, måndag kl halv 11. Skrev upp det i almanackan, planerade att till och med mangla. Denna bortglömda kunskap hade jag tänkt mej att återerövra.
Gud va jag känt mej nöjd varje gång jag tänkt på den här bokade tvättiden. Som ett mantra i min skalle "På måndag ska jag tvätta, på måndag kl halv 11"

Måndag klockan kvart över tio, jag står redo, Silas och jag går ner för alla trappor, vi bor på tredje våningen utan hiss men mor är glad, alla är glada!
Väl i tvättstugan visar det sej att torkskåpet inte funkar, det är nu min lilla ordning börjar rasa. Jag vill ringa och felanmäla,"vafan ska det inte funka nu när jag ÄNTLIGEN bokat en tid!" Sonens studsboll åker plötsligt ner i avloppsbrunnen, samtidigt som mannen skickar ett sms och säger att han kommer hem senare.
"Nejnejnej! Det gåååår inte, jag har TVÄTTSTUGA, du måste hämta på dagis!" Nu är det överhettning i ADHDhjärnan, nu kommer moooooonstret, NU är monstret här!
Monstret som inte kan med ett ända litet felsteg för då rasar allting samman.
Nej, hjälp mej, jag drunknar i min tvättid!
Vad var det nu man skulle göra när det händer så här?
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10...... Andas in...... och nu, andas ut.
Det är ju inte så farligt, faktiskt inte alls!
Om man håller handen över ögonen ser man ingenting, men flyttar man handen så långt
ifrån sej som man kan, då ser man hela armen!
Så gör jag, och då kan jag kanske skratta åt mej själv till och med, åt min lilla fis i världsrymden som får spader för INGENTING.