Hur vintern släpper greppet och till sist låter snötäcket smälta ner i åkern.
Nu änteligen syns öppen jord!
Jag ser för mitt inre varje droppe som marken suger i sej.
Varför föddes jag i detta gudsförgätna land? Jag kan inte längre identifiera mej med klimatet här som jag gjorde så självklart när jag var barn.
Ändå älskar jag koltrastens sång i skymningen, den ljusa kvällen som lockar, men jag orkar inte frysa och leva i mörker, det kan ju inte vara nyttigt!
Varje dag tänker jag på en trädgård med blommande apelsinträd.
Hur det skulle vara att sköta en trädgård där det växte citrusfrukter? Totalromantiskt inbillar jag mej!
Någon gång ska jag bo och ha en trädgård i Spanien.
Då kommer jag att älska Sverige som en tok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar