Lilla människa

När jag blev vuxen och började tänka på att få barn blev jag imponerad av vissa föräldrar som verkade coola.
Jag tänkte att det var ashäftigt att skaffa barn och samtidigt vara cool och avspänd.
Gud vilken föreställning!
Nu tycker jag snarare att alla föräldrar är som barn själva, inklusive jag.
Att skaffa barn betyder inte att man är det minsta vuxen eller mogen eller redo att lära sej något nytt.
Det betyder faktiskt ingenting!
Vilken idiot som helst kan skaffa barn.

Sen är det barnens tur att göra sej av med oss och allt vi lastat på dem av våra sorger och besvikelser, det är allas vår uppgift att göra oss av med, eftersom vi alla är barn till någon.
Arvsynd.
Jag vill själv inte bära den mer.
Nu får det fanimej räcka!
Det är dags att ta några steg framåt i utvecklingen, så här kan man ju inte hålla på?
Eller?
En sak till, har vi inte alla ide´n om att de äldre vet och är de mer kloka? Det stämmer ju inte en millimeter. Iallafall inte här hos oss i västvärlden, kanske i några utdöda indianstammar var det så, kanske i den gamla tiden när man ännu berättade sagor. Nu tycker jag ofta att gamla är de mest inskränkta, rädda, misstänksamma och fördomsfulla.
Vad hände med människan?
Vad var det egentligen meningen att vi skulle förstå och uträtta?