Jag håller nog på att bli sjuk ändå! Vill inte, har inte tid! Att hålla sjukdom ifrån sig för en har för mycket att göra känns väl igen? Huvudvärk sen 4 dagar, tänkt att jag bara är stressad av 15 bollar att hålla i luften. Men nu går det inte att låssas längre. Jobbar alla dagar utom en när jag är på praktisk hela dagen på folkhögskola St: Birgitta, i Södertälje. Förutom det har jag tentor att skriva och skriva om, flera böcker att läsa inför seminarium online om 2 veckor, har en ganska rejält tonårig tonåring hemma och går på två kvällskurser i veckan, planera och förbereda lektioner, skriva klart min egen diktsamling innan november, planera höstlovsresa till Skåne med äldsta sonen.
Nä, jag behöver vara hemma för att vila så att jag kan komma ikapp med allt jag ligger efter med.
Klart ensamma mamman blir stressad! Men så slår det mig, att sjukdom kan vara den perfekta tidpunkten för inre transformation, det som jag alltid längta och sträva efter. Det är nu det ska ske, utvecklingen. När en ligger i sängen och bara är sjuk och tänker att så har det alltid varit och kommer alltid varda, jag kommer aldrig orka nåt mer eller få krafter igen, men så får en det och livet återgår till fullt läge igen och allt blir som vanligt!
En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
onsdag 21 oktober 2020
Sjukdomstransformation
söndag 20 september 2020
Nacka forum my ass
Försöker hitta ett lugnt hörn i ett köpcentrum där jag egentligen inte vill vara. Här ylar jag inombords och vill inte anpassa mig. Jag har aldrig tyckt om såna här platser, de klingar inte på en millimeter med mig. Men här ska min son hoppa, studsa på kalas ett par timmar så jag måste hänga runt i närheten.
När jag väl satt mig på Thelins konditori och accepterat mitt öde, blir jag bara trött och vill somna över bordets marmorskiva i en stilla protest. Varför är jag så tjurig och oanpassningsbar? Bara förstå att alla andra människor kan vistas i en sån här miljö utan att gå sönder, de kanske tom. tycker om det. Människan vill vara omgärdad av plast och rulltrappor, stark belysning, vita glossiga ytor. Kanske för det påminner om en slags futuristisk kyrka eller ett modernt tempel. Den här tiden på en söndag för ett par hundra år sedan var ju de flesta av våra förfäder på väg hem från kyrkan, så det är kanske inte så konstigt.
måndag 24 augusti 2020
46 åringen
När det blir mysigare än man kunde ana och ganska spontant och alla vill leka och ropa och dundra runt. Jag älskar också överraskningar, men är det inte ganska sällan livet innehåller några riktigt härliga överraskningar? Men en finfin födelsedag kan bli en sån.
Jag fyllt 46, 4+6=10=1+0= 1 Till slut bara ett kvar, från start, från början eller vad betyder det enligt numerologin?
onsdag 12 augusti 2020
Står vid diskbänken och äter upp min sons kalla pasta med ketchup klockan 22.50 en onsdagskväll.
De ligger där bleka, på gränsen till förhårdnade i en håglös tallrik och väntar på att bli slängda i kompostpåsen. Jag tar en kvarglömd kall veganfalukorv ur kylskåpet och tuggar i mig även den.
Är det frosseri eller matsvinnvägran? Eller är det bara desperat för att det snart är natt och jag är egentligen så trött men med en klump kolhydrater i magen kan jag keep it up ett par timmar till
fast jag ska upp och jobba imorn!
onsdag 29 juli 2020
För vems skull?
fredag 10 juli 2020
Morfar bygger dass
På nåt mirakulöst sätt klarade sig boningshuset, alla brandmän som var här den natten och släckte elden som spridit sig mot skogen och härbret (som också brann ner till grunden) sa att det var ganska otroligt att stora huset inte brann upp. Jag var i chock, kunde inte förstå då hur, faktiskt, TUR jag hade. Kanske finns det hemligheter instoppade i husgrunden som skyddar det mot farligheter, jag såg nånstans att förr la de in sånt ibland när hus byggdes. Magiska dockor, ben, påsar med besvärjelser.
Nåväl, här struttar jag nu omkring ett år senare och har det ganska bra. Och nu har morfarpappa kommit för att bygga upp dasset igen, det som han byggde här för 12 år sen när huset var mitt/vårt den första sommaren. Det var det vackraste dasset någonsin skådat, klart jag vill ha ett lika fint. men det är fattigt på material den här gången, vi tar vad vi hittar, en gammal loftsäng, gamla hässjastörar.
Morfar jobbar på metodiskt och uppfinningsrikt. Kanske blir stommen klar och får stå sig till nästa sommar. På vintern skiter vi i vattentoaletter i förorten.
Vi tager vad vi haver.
Gamla dasset, bästa interiör, bästa yttre.
söndag 21 juni 2020
Midsommarsolstånd och daggbad
Vi har rullat oss i dagg och strukit lakanen över gräset att sova på. Daggindränka lakan och lekamen ger kraft och mod och ett oändligt immunförsvar för resten av livet.