På nåt mirakulöst sätt klarade sig boningshuset, alla brandmän som var här den natten och släckte elden som spridit sig mot skogen och härbret (som också brann ner till grunden) sa att det var ganska otroligt att stora huset inte brann upp. Jag var i chock, kunde inte förstå då hur, faktiskt, TUR jag hade. Kanske finns det hemligheter instoppade i husgrunden som skyddar det mot farligheter, jag såg nånstans att förr la de in sånt ibland när hus byggdes. Magiska dockor, ben, påsar med besvärjelser.
Nåväl, här struttar jag nu omkring ett år senare och har det ganska bra. Och nu har morfarpappa kommit för att bygga upp dasset igen, det som han byggde här för 12 år sen när huset var mitt/vårt den första sommaren. Det var det vackraste dasset någonsin skådat, klart jag vill ha ett lika fint. men det är fattigt på material den här gången, vi tar vad vi hittar, en gammal loftsäng, gamla hässjastörar.
Morfar jobbar på metodiskt och uppfinningsrikt. Kanske blir stommen klar och får stå sig till nästa sommar. På vintern skiter vi i vattentoaletter i förorten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar