Jag kan inte tro att jag gör det.
Står vid diskbänken och äter upp min sons kalla pasta med ketchup klockan 22.50 en onsdagskväll.
De ligger där bleka, på gränsen till förhårdnade i en håglös tallrik och väntar på att bli slängda i kompostpåsen. Jag tar en kvarglömd kall veganfalukorv ur kylskåpet och tuggar i mig även den.
Är det frosseri eller matsvinnvägran? Eller är det bara desperat för att det snart är natt och jag är egentligen så trött men med en klump kolhydrater i magen kan jag keep it up ett par timmar till
fast jag ska upp och jobba imorn!