Min nya kärlek

Moa Martinsson!
Jag har försökt läsa "Mor gifter sig" förut, men tyckte språket var svårt, rörigt, kom aldrig in i det.
Som barn på 80-talet såg jag dramatiseringen på TV och fascinerades, ville leka Mor gifter sig
och vara en fattig flicka. Jag satte på mig gammaldagsa kläder och strumpbyxor på huvudet som två långa flätor och gick med tunga steg längst grusvägen där jag bodde. Jag var fattig och hungrig och det var hårda tider. Jag lekte det här hela min barndom, präglad av Raskens, Mor gifter sig, Träpatronerna, tittade i böcker om statare som vi hade hemma. Men först nu läser jag Moa Martinssons böcker, och ser filmen från 1986 med Gunilla Nyros i rollen som Moa och blir helt kär!
Hon är så bra och jag vill vara henne, hennes kraft och tåga. Jag läser "Rågvakt", sträckläser den på några timmar, kan inte sluta. Är helt tagen av den lilla pojken, oxfösaren som är bokens huvudperson. Sen börjar jag på "Kvinnor och äppelträd", Martinssons debut. Den sugs jag in i på samma sätt, vill inte lägga från mig. SÅ har jag inte haft det med någon bok på väldigt länge.
Tror det är mitt uppdämda behov av livets mening. Som barn var det glasklart att mitt liv hade livets mening, nu är det inte lika glasklart. Jag upplever ofta att jag vill vara på en annan plats, att jag egentligen är lantis i hjärtat och bor i lägenhet i nån slags förort för att livet bara blev så. Kanske läser jag in det liv jag önskade mig i Moa Martinssons böcker, även om det var skithårt och jävligt. Men det var sant på ett annat sätt, och det fanns mening där i.

Mitt enda sanna intresse

Idag ska jag på akupunktur hos dr Wang, i helgen var jag på Rosenterapibehandling i stan, jag går regelbundet på ACA-möte och är med i en familjegrupp som jobbar med de 12 stegen från ACA.
Jag går också en personlig utvecklingskurs som heter KSK, kommunikation som konst, några helger om året. Det är ingen hejd på hur mycket jag tar hand om mig själv! Jag har gjort andningsterapi, kogntiv terapi, familjeterapi, reikihealing, cranial sacral theraphy, parsamtal, kvinnokurser, familjekonstellation.
Herre gud! Jag har levt i tron om att det någon gång måste räcka, någon gång blir man FRISK, LÄKT ingen ska hålla på med allt detta i hela sitt liv! Det kan inte vara bra.
Men varför ska det finnas ett stopp. Om vi vill fortsätta utvecklas, varför ska vi inte gå kurser och göra terapi? Vem avgör om det ger mig något eller inte, det måste ju vara jag själv.
En sjuk människa, en beroende människa måste antagligen gå på AA(anonyma alkoholister) eller NA (anonyma narkomaner)  större delen av sitt liv för att inte trilla tillbaka in i missbruk igen. Samma sak med en medberoende, dysfunktionell person. I tolvstegsprogrammet, steg två står att läsa "Vi började tro att en kraft starkare än vår egen kunde göra oss till hela människor igen."
Det finns hopp om att bli hel, men jag är själv en bra bit därifrån, och jag vill hålla på, jag vill utvecklas och lära om mig själv.
Hemlis- Det är det enda jag är riktigt intresserad av i det här livet.

Lev och låt leva vår!

Måndag den 11 feb. Vår i luften. Fåglar och smältvatten. Det finns hopp! Det finns ljus till oss som bor närmast Nordpolen. Jag hade glömt bort det, vågade inte hoppas. Det levande i oss börjar leva.
Var vi avslagna, på pausläge? Hur stod vi ut? Jag känner att jag klarar av mitt jobb som lärare idag, att det inte gör nåt att pengarna för den här månaden är slut redan. Lev och låt leva vår.

 Jag går en rask promenad runt en liten sjö i skogen efter jobbet, tänker klara tankar. Tänker på att som barn var jag i skogen varje dag och fantiserade om djur och träd, det har jag inte tid med nu, det har jag inte plats för. Kommer jag göra det igen när jag är gammal? Åren som medelålders, mitt i livet, de mest hektiska, de fulladdade åren, barnen, arbetet, tempot är högt. Jag har inte tid att titta på rotvältor och fantisera om att de ser ut som troll. Jag har inte tid att sitta vid stenar och gömma mig för vilda djur. Men minnena lever i mig och gör mig smalt lycklig över att jag var sån en gång.

FOMO

Sjuk, trots doktor Wangs diet. Sjuk och tror att det alltid varit så och alltid kommer förbli, att sjuktillstånd är det ända rådande. Men längst in i hjärnan vet jag ju att det inte stämmer, det är bara så rysligt svårt att förstå. Missar allt det roliga, som den varannan-vecka-mamma jag är. Open mic, brudöl, flytthjälp till kompis, möte i stan, pedagogiska samtal i skolan, film på filmklubben osv. osv.  Ligger i sängen hela dagarna och orkar inte mer. Läser lite boken, gör teer, letar efter en värdig film att kolla på. Suck stön, kommer jag någonsin
orka
plantera
ett
litet
frö?

Mitt i natten dr Wang

Igår var jag hos en kinesiologisk doktor. Hon sa till mig vad jag ska äta och inte, vilka rutiner jag ska ha för att må bra, när jag ska sova och när jag ska massera min mage.
Jag är så pepp och taggad på att följa råden, för det är aldrig någon som sagt åt mig vad jag ska göra förut. Min kompis hånar mig och säger att jag kanske går igång på att få smisk också, bli dominerad, eftersom jag är så peppad på att bli tillsagd, men är det verkligen samma sak?
Jag förstår, det är humor, ganska roligt faktiskt.
Men det handlar kanske mer om självdiciplin, som jag inte har så mycket av, jag vill göra det jag tycker om, som passar just nu, en latmask som alla andra njutare.
Nu är det iallafall gul mat som gäller. Sova klockan 22, inte titta så mycket (skärm) inget kaffe, inget socker what SO ever, inga ostar, inga chips, öl, svart te, korv, tårta, kaka.
Det blir tufft, men det är bra - låt det hårda livet börja.

 

Gott nytt år 2019!

Jag ska skrika mindre på mina barn.
Vara mer i tillit och lugn. Komma ihåg att gud finns.
Vara tacksam över allt jag har.
Träna.
Elda.
Skriva.
Vara snällare mot mig själv än jag nånsin varit.
Och mot alla andra också vara snäll.
Det kan väl inte vara så svårt?

Selma Lagerlöf

Jag har aldrig vetat att det finns en massa sagor som Selma Lagerlöf skrev ner för mer än hundra år sedan, julsagor, Kristuslegender som är helt magiska och förtrollande!
Jag är så glad att jag får höra dem nu och inte ännu senare!
De är som trolska drömmar som går med mig hela dagarna och sprider ett skimmer över tillvaron, som underbart stoff av magi, tillhörande hela mänskligheten.
Sagorna, sångerna, legenderna, trolldom, häxeri, väsen, skogen, anden, själen.

Det är lite som den här sången om jag ska försöka illustrera min upplevelse (förutom att det bara är män med, och på english men åt det hållet....)