Idag ska jag på akupunktur hos dr Wang, i helgen var jag på Rosenterapibehandling i stan, jag går regelbundet på ACA-möte och är med i en familjegrupp som jobbar med de 12 stegen från ACA.
Jag går också en personlig utvecklingskurs som heter KSK, kommunikation som konst, några helger om året. Det är ingen hejd på hur mycket jag tar hand om mig själv! Jag har gjort andningsterapi, kogntiv terapi, familjeterapi, reikihealing, cranial sacral theraphy, parsamtal, kvinnokurser, familjekonstellation.
Herre gud! Jag har levt i tron om att det någon gång måste räcka, någon gång blir man FRISK, LÄKT ingen ska hålla på med allt detta i hela sitt liv! Det kan inte vara bra.
Men varför ska det finnas ett stopp. Om vi vill fortsätta utvecklas, varför ska vi inte gå kurser och göra terapi? Vem avgör om det ger mig något eller inte, det måste ju vara jag själv.
En sjuk människa, en beroende människa måste antagligen gå på AA(anonyma alkoholister) eller NA (anonyma narkomaner) större delen av sitt liv för att inte trilla tillbaka in i missbruk igen. Samma sak med en medberoende, dysfunktionell person. I tolvstegsprogrammet, steg två står att läsa "Vi började tro att en kraft starkare än vår egen kunde göra oss till hela människor igen."
Det finns hopp om att bli hel, men jag är själv en bra bit därifrån, och jag vill hålla på, jag vill utvecklas och lära om mig själv.
Hemlis- Det är det enda jag är riktigt intresserad av i det här livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar