Lev och låt leva vår!

Måndag den 11 feb. Vår i luften. Fåglar och smältvatten. Det finns hopp! Det finns ljus till oss som bor närmast Nordpolen. Jag hade glömt bort det, vågade inte hoppas. Det levande i oss börjar leva.
Var vi avslagna, på pausläge? Hur stod vi ut? Jag känner att jag klarar av mitt jobb som lärare idag, att det inte gör nåt att pengarna för den här månaden är slut redan. Lev och låt leva vår.

 Jag går en rask promenad runt en liten sjö i skogen efter jobbet, tänker klara tankar. Tänker på att som barn var jag i skogen varje dag och fantiserade om djur och träd, det har jag inte tid med nu, det har jag inte plats för. Kommer jag göra det igen när jag är gammal? Åren som medelålders, mitt i livet, de mest hektiska, de fulladdade åren, barnen, arbetet, tempot är högt. Jag har inte tid att titta på rotvältor och fantisera om att de ser ut som troll. Jag har inte tid att sitta vid stenar och gömma mig för vilda djur. Men minnena lever i mig och gör mig smalt lycklig över att jag var sån en gång.