Jag vill inte äta mat.

Jag vill inte köpa kläder.

Jag vill inte höra på cafemusiken som ska göra nej lugn.

Jag vill isolera mej från omvärlden och inte träffa några människor, hellre leva med hönor och bin och se på utsikten.

Jag både hatar och älskar mänskligheten, det kanske är ett vanligt fenomen? Att försöka leva som människa i den hör världen är verkligen ett kors.

Idag är jag i Södertälje, jag ser på allt som människor skapat. Det mesta är så fult och långt ifrån sitt ursprung som det bara går. Men jag ska ändå köpa en present, jag ska köpa de frodigaste plantorna och jag köra bil som en gudinna genom korsningarna. Jag kan inte låssas att jag är något annat en just en människa i den här röran.

Från paradisets lustgård

Kära löjtnanshjärta! Varför älskar jag dej så? Du får mitt hjärta att vibrera som en liten fjäril i vårljuset. Här sjunger fåglarna från morgon till kväll, jag vet inte deras namn men jag söker efter dom med blicken mellan trädens nyutsprungna blad. Någonstans doftar balsampoppeln, helt oansenlig i sin fysiska kropp, men alldeles sagolikt, alldeles galet aromatisk. Jag måste ha den med mej när jag far! Jag måste plocka fickorna fulla av den feta, skånska mullen,av sniglar och kirskål. Precis allt måste jag bevara så jag inte glömmer hur saligt det är!

To love stora Moren

Jag love love love Stora Moren! Jag känner mej som en drottning i det stora köket och jag svischar ut på trappan, ser en citronfjäril och jag älskar den! Gräver lite här lite där, är snäll snäll mot barnen när de slår sej ideligen på studsmattan. Jag bär stenar och stockar, ser det som workoutpass och jag njuuuuter av att det är tungt. Hela vintern har jag legat i ide, äntligen får jag ta i, äntligen är gräset grönt och jag är en nybyggare i dalaskogen och allt är underbart! Här står en gammal dasstomme som ska bli hönshus, ett har vi redan byggt men det blev för fint.

1 Maj

1 Maj vill jag åka in till Stockholm och se på folk, sitta i Kungsträdgården
eller nåt annat torg och känna 1majvibben. Det finns inget speciellt demostrationståg jag tillhör, men jag är glad för den här dagen!
Jag vill iallafall inte vara på gården där jag bor, som vanligt, och titta på de evineliga gungandet i lekparken.
Men Stockholmsplanen havrerar förstås, vi är för många i min familj, och alla väntar på att jag ska driva projektet framåt och jag orkar inte.
Misslyckat, misslyckat, misslyckat. Det är redan eftermiddag, det blir en glass i kiosken och sen surar jag resten av dagen.
Upp trälar uti alla stater om ni orkar....

Lovalove

Vilken fin dag!
Vi har firat en 16 årig kompis som jag känt i 13 år.
Frukost på sängen,
fika i trädgård,
restaurangbesök i stan.
Mamma, pappa, vänner, alla barn.
Hon strålar som ett gyllene hjärta, denna stjärna till ung kvinna! Så klok och så mycket hon redan vet om sej själv, det kommer bespara henne en massa onödigt ältande, tänker jag många gånger när jag ser på henne. 
Själv är jag uppspelt hela dagen, en uppskruvad leksak som hackar på av sej själv.
Jag tycker jag hör min röst hela tiden, men det är inte jag som pratar.
Jag har blivit en gaggig kärring som man helst vill täppa till truten på, en sån där förutsägbar tant
som finns i alla sällskap. Dags att ta ett kliv tillbaka och betrakta scenen objektivit.
Dags för lite daglig meditation. Man kan alltid bli bättre.
Jag skulle inte vilja vara 16 år igen, men jag skulle vilja se och prata med mej själv som den jag var, kanske kunde man få några uppslag, lite obesudlad skönhet att glädjas åt.

Sav

Jag dricker björksav varje dag för jag har hört att det hjälper mot pollenallergi Det är som att få en del av trädets essens och livskraft, känns asbra! Om man inte har någonting kan man dricka björksav och koka sej en liten nässelsoppa så här års, om man har en kastrull förstås...

Tacksam

Jag är inget fan av feelgoodtema. Jag gillar mer när det är dystert, vemodigt och melankoliskt. Men nu måste jag ändå säga att jag känner mej väldigt tacksam de sista dagarna! Över att mitt liv är så pass fint och enkelt som det ändå är! I jämförelse... Det är soft å bo i lägenhet, att bara spola på toa och få bo så länge man vill. Att leva i Sverige med barn, även om det är småtrisst ganska ofta, så är det också förmånligt och tryggt. Att jag kan gå i skolan fast jag är snart 40 och att det går att leva billigt, men ändå inte känna sej fattig. Att ha kylskåpet fullt med mat, att ha vänner och barn att spegla sej i. Att inte känna sej hotad och rädd i sitt vardagliga liv. Att det kanske finns något fint kvar när barnen växer upp.