Kära löjtnanshjärta! Varför älskar jag dej så? Du får mitt hjärta att vibrera som en liten fjäril i vårljuset. Här sjunger fåglarna från morgon till kväll, jag vet inte deras namn men jag söker efter dom med blicken mellan trädens nyutsprungna blad. Någonstans doftar balsampoppeln, helt oansenlig i sin fysiska kropp, men alldeles sagolikt, alldeles galet aromatisk. Jag måste ha den med mej när jag far! Jag måste plocka fickorna fulla av den feta, skånska mullen,av sniglar och kirskål. Precis allt måste jag bevara så jag inte glömmer hur saligt det är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar