Lovalove

Vilken fin dag!
Vi har firat en 16 årig kompis som jag känt i 13 år.
Frukost på sängen,
fika i trädgård,
restaurangbesök i stan.
Mamma, pappa, vänner, alla barn.
Hon strålar som ett gyllene hjärta, denna stjärna till ung kvinna! Så klok och så mycket hon redan vet om sej själv, det kommer bespara henne en massa onödigt ältande, tänker jag många gånger när jag ser på henne. 
Själv är jag uppspelt hela dagen, en uppskruvad leksak som hackar på av sej själv.
Jag tycker jag hör min röst hela tiden, men det är inte jag som pratar.
Jag har blivit en gaggig kärring som man helst vill täppa till truten på, en sån där förutsägbar tant
som finns i alla sällskap. Dags att ta ett kliv tillbaka och betrakta scenen objektivit.
Dags för lite daglig meditation. Man kan alltid bli bättre.
Jag skulle inte vilja vara 16 år igen, men jag skulle vilja se och prata med mej själv som den jag var, kanske kunde man få några uppslag, lite obesudlad skönhet att glädjas åt.