Jag vill inte äta mat.

Jag vill inte köpa kläder.

Jag vill inte höra på cafemusiken som ska göra nej lugn.

Jag vill isolera mej från omvärlden och inte träffa några människor, hellre leva med hönor och bin och se på utsikten.

Jag både hatar och älskar mänskligheten, det kanske är ett vanligt fenomen? Att försöka leva som människa i den hör världen är verkligen ett kors.

Idag är jag i Södertälje, jag ser på allt som människor skapat. Det mesta är så fult och långt ifrån sitt ursprung som det bara går. Men jag ska ändå köpa en present, jag ska köpa de frodigaste plantorna och jag köra bil som en gudinna genom korsningarna. Jag kan inte låssas att jag är något annat en just en människa i den här röran.