På krogen en lördagkväll i Järna

Jag ska gå ut med mina väninnor.
Natten är iskall, två bilar smårejsar med varann på torget, annars är det stilla i Järna centrum denna kväll. Det finns ett tomt ställe och ett fullt ställe att välja på, vi väljer det fulla.
Det är som i ett litet disigt mörker där inne, och i det allra innersta rummet som är svårt att upptäcka  spelar ett heavy metalband i kväll. Det är fullt av unga män, i 20-25 års åldern.
Jag är med mina vänner, de är så vackra i kväll, de ser så sköna ut i kväll, med sina rosiga kinder och vintermössor.
Vi är alla småbarnsmorsor, tonårsmorsor i 40 årsåldern. Vi har bott i Järna i många år, men jag känner knappt igen några människor här inne.
Ljudvolymen gör det omöjligt att samtala, alla skriker och klappar i händerna. Någon fyller år vid bordet bredvid oss, "Visa pattarna! Visa pattarna!" skriker dom och stampar med fötterna i golvet.
 Vissa går runt med sina ölglas, ställer dom på en kant nånstans och snackar lite.De ser så vana ut, som att de är här varje kväll.
Många är fulla, jag ser en man som kliar sej i stjärten. Han har hela handen innanför brallorna och står där och kliar sej helt ogenerat. Va skönt att han är så avspänd fast han är bland okända människor.
Jag tänker på att alla tänker på sex. Jag förställer mej alla nakna, älskande.
Är det många som hoppas på sex ikväll? För dom som det inte är självklart, för dom som måste hitta någon. Men det är nästan bara män här, mörka jackar, ölglas, jeans.
Hur slutar den här kvällen för alla dom?
Själv halkar jag tillbaka uppför berget där jag bor, stjärnorna lyser bleka. Jag kryper ner mellan barnen som sover djupt i min säng. Blev det något vettigt sagt? Lärde jag mej något nytt?
Jag är såsig i skallen av billig öl, jag sover redan.....

Laleh

Den här låten vill jag höra igen och igen! Jag älskar hur hon sjunger!
http://www.youtube.com/watch?v=yw_nLu3JxOk

Förlovade sportlov

Va bra det är att åka bort ibland. Se en ny horisont, känna nya vindar i ansiktet.
Här droppade snön från taken, solen sken på verandan, barnen lekte konstant, en organisk
oändlig lek från morgon till kväll, vännerna omfamande mej. Jag hade inga ambitioner eller något att uträtta i världen förutom att vara.
Ljuvliga dagar!

Heron city vid Kungens kurva.
Som en myrstack skapad för oss köptörstiga stackare.
Här kan man köpa sej all möjlig underhållning, utan urskiljning. Jag fantiserar om;
"Skjut ner en fattig!"
"Sportbaren, satsa pengar på småbarnsfight, 5 åringar slåss mot varann, den starkaste vinner!"
"Kasta pil på gamla tanter"
Eller nåt.... Min blick studerar kritiskt, jag gillar inte det här, det är inget naturligt i mitt liv.
Men tänk att mina barn älskar det, det glassiga, plastiga, våning på våning av glas och hissystem, Lekland och blå slashdryck. Jag går runt och tänker att det här är inte jag, men det finns och jag måste acceptera det annars är jag trång.
Men jag längtar till en liten eld i skogen där månen sticker fram bakom talltopparna.

Äta eller ej

Jag har inte ätit mat på fem dagar. Det blev influensa, som blev till inte lust att äta.
Aha tänkte jag i mitt krassa sinne, nu ska jag passa på att gå ner i vikt och bli slank om midjan som en liten vidja. Men det hände precis ingenting. Förutom att jag ändå inte var sugen på mat och all vätska jag drack var smaklös. Då sa min kompis som vet allt om sånt här, att kroppen ställer in sej på svält när man bara slutar äta och då går man inte ner i vikt, inte först iallafall...
Nähe, va snopet. Men jag måste säga att jag tycker bara känslan var värt det, jag känner mej alldeles lätt inombords, liksom utstädad. Och sinnet känns kanske något förvirrat, men lite lättare också.
Jag har ju druckit en massa vätska, och ätit lite buljong med sked, och verkligen rört men minimalt.
Men så ikväll, lördagskväll var vi bjudna på middag hos några kompisar. Jag som redan hade, i mina duktiga tankar, börjat planera att leva rent ett tag framöver nu när jag har lagt grunden.
Men det blev förstås vin och det blev likör och det blev en fet härlig kaka, full av socker och choklad. Så nu sitter jag här hemma och käkar chips, för va fasen, allt är ju redan förstört. På en bråkdel av en sekund när jag inte kunde hålla mej ifrån att stoppa godbitarna i munnen, gick min svältplan i stöpet. Jag har så dålig självdisciplin.

Varför jag inte skriver

O gud o gud!
Vankar som en robot mellan fyra väggar, mellan centrum och dagis, som en levande halvdöd, som en halvdöd men lite levande. Allt som jag gör för de andra. Handlar stora hushållsostar, tänker på hur många timmars sömn jag kommer få, tänker på vilken tid jag kommer bli väckt imorgonbitti.
Ser fram emot att gå på fest, vad det nu är för roligt med det. Titta på de andra, göra några krumsprång, se ut, se ner, se in. Uppleva att hjärnan är urblåst, att det inte spirar inspirerande tentakler ut i universum för att undersöka...
Allt är vinters fel, allt skyller jag på att jag bor vid Nordpolen, nästan vid Nordpolen.
Kanske var det dumt att tro att livet skulle bli roligare än så här, vad jag än företog mej. För jag vet ju att det sitter egentligen innerst inne i mej, det tråkiga, det som inte är pillemariskt, förföriskt, underbart.
 Det som heter, "jag har genomskådat allt och det blir inte roligare än så här"

"Vår generation kommer flippa ur"

Har du läst det här? http://www.aftonbladet.se/kultur/article16131454.ab
Och har du sett det här? Debatt på svt http://www.svtplay.se/video/964958/31-1-22-00/?dela=1

Alla de som sitter där i debattprogrammet och ska företräda de vuxna, polisen, samhället, oj va långt ifrån dom unga de känns. Det talar två olika språk, och de vuxna verkar inte förstå och de verkar inte anstränga sej heller.
Alla måste ju känna sympati för ungdomarna? Vi har ju alla varit där. Jag känner mer igen mej i de unga än i de vuxna, jag är ändå snart 40 och borde väl räknas till de vuxnaste...
Den här krönikan som publicerades på Aftonbladets kultursidor är både poetisk och nyskapande tycker jag, den inspirerar mej att skriva och läsa.