Stillös

Vad ska man ha för stil när man är 38?
Kanske jag borde börja med tjusiga hattar, eller byxor med pressveck för att känna mej bekväm?
Jag kan inte ha mina finaste gamla vintage klänningar längre, mina armar är för tjocka, det stramar åt så jag inte kan röra mej utan att spräcka tyget. Det ser det för taskigt ut....
Jag har läst i en feng shui bok att man ska göra sej av med  kläder som inte passar längre, de ger bara falska förhoppningar om att allt ska förändras... en dag, och att man inte är bra som man är nu.
Bättre att leva i nuet och acceptera, jag är för tjock för smala klänningsärmar.
Men på den inbitne samlaren och förnekaren får inte dessa ord något riktigt grepp, hellre lever jag i hoppet om att en dag ska jag vara förvandlad. Va sorgligt det låter! Denna totala kroppsfixering som pulserar likt en ond kraft i oss alla.
 Jag skyller på staden, jag skyller allt på staden.

Undantagstillstånd

Såna här snöstormsdagar får jag katastroftänk.
Jag är så tacksam över att inte vara hemlös utan ha tak ovanför mitt huvud och värme som fortsätter strömma ur elementen, trots att vädret tagit över fullständigt.
Det kanske är allmänmänskligt, men för min egen del tror jag det är lägenhetslivet, där man är så utlämnad till att ett helt system fungerar. I sin stuga får man elda för att bli varm och skotta får man göra själv när man börjar bli insnöad, här hos mej kommer det förhoppningsvis en plogbil ända fram till porten.

1 advent

 Jo, det är mysigt med många små lampor som glittrar och lyser i vintermörkret, men jag vet inte om jag tycker om jul så mycket längre.
När jag var liten älskade jag julförberedelser.
 Och mina föräldrar verkade så vana vid att förbereda jul, nu när jag tänker på det.
Som om de visste precis hur man gör, hur mycket det skulle vara av allt, var allt skulle stå och vad som var ett måste, absolut!
Jag vet inget, men jag låssas att jag vet.
Orkar inte sätta mej emot heller och ifrågasätta det helt självklara med julklappar, att träffas på julafton, julmat. Gör det bara för fan och håll käften, vilka alternativ finns att komma med?

Jag tycker ju om att fixa, vika pappersblommor, bygga pepparkakshus, men att det är en årlig rutin på det hela tycker jag är rätt så hjärntvättat. Kryp till korset....

Betongsnö

Första gången

Min första biltur själv i bilen!
Med helt igenimmad bakruta, och inte full koll på kopplingspedalen efter att ha kört körskolans bil så länge. Men kör på bara! Ut i trafiken på landsvägen och lite musik och det känns helt surrealistiskt att det är JAG som kör, alldeles själv!
Jag plockar upp min kompis Sandra, hon har också fått körkort nyss, vi burnar iväg nerför Norrtunabacken, väl medvetna om att bakom varje buske finns ett potentiellt barn som kommer springa ut framför oss, kommer jag tänka så i resten av mitt körande liv?
Jag är snart 40 år och jag är så stolt över mej själv, att jag fick till det!
Trodde aldrig i början att jag skulle lära mej, " om jag lär mej köra bil i den här trafiken i Södertälje, då är det fanimej helt jävla otroligt!" tänkte jag.
Jag känner mej sorgsen över körskolelärarna som jag träffat sen i våras och som lärt mej manövrera bilen, de kommer för evigt gå där och traggla och köra in och ut medans jag aldrig kommer tillbaka igen till deras gata.
Jag ser hur mitt liv kommer fortsätta, och att det tom. kanske blir lite lättare hädanefter.

Världen ler mot mej! Jag har fått körkort!!!
Södertälje är gråare och regnigare än någonsin, men det gör ingenting!
Tack farmor som skulle fyllt 102 idag om hon levat, med din välsignelse gick det vägen! Kali och Jungfru Maria hade jag också med mej om halsen, en fet kristall från Andres och några slitna foton på mina barn.
Åh Gud va skönt att det är över! Den värsta pärsen i mitt vuxna liv tror jag.
Nu gör jag inget mer på hela vintern, luften har gått ur alldeles.

Dungen -- Du E för Fin för Mig