Vilken dötrisst måndag!
Den lilla lilla gnutta av inspiration jag kände när jag vaknade
försvann direkt ut i den grå himlen.
Idag vill jag shoppa för att dämpa min vintersjuka, eller dricka massa vin.

Badhuset

I badhuset är det så mycket kropp.
Speciellt i duschpassagen innan man går ut till bassängerna, där alla damer tar av sej nakna och tvagar sej med massa doftande schampon och tvålar.
Alla som jag tittar på tittar på mitt könshår, när jag ser på deras är de rakade liksom upptill, de har sparat en liten trekant längst ner.
Så som tonårsflickor ser ut när de precis börjat växa. Är det det som är meningen? Att man ska se ut som det precis vuxit ut? Jag är så lite uppdaterad, är det sånt man bara vet utan att prata om det? Det är iallafall underbart med alla olika former på rumpor och bröst! När jag sitter ensam i bastun med en ung kvinna vill jag säga det till henne, för jag är så säker på att det är det enda alla tänker på! Men jag säger inget, för plötsligt inser jag att det är kanske bara jag som är så fixerad?
Om man bär sin kropp med stolthet spelar det verkligen ingen roll hur den ser ut, det är självrespekten som gör hela grejen. Det tänker jag på när jag ser mej själv i badhusets gigantiska spegel.

Djurvännen talar

Nu har jag börjat drömma om sommaren! Om allt jag vill göra när det börjar våras vid vårat hus. Det vore underbart med några hönor! Det är så fint att titta på höns och höra på deras kackel. För barn tror jag det är väldigt bra att ha djur, att studera och
lära känna. Själv har jag aldrig varit nån direkt djurvän, får dåligt samvete av hundar
som vill bli klappade hela tiden, eller ensamma kaniner som sitter i sina burar.
När vi har varit i Indien på vintrarna har det funnits en hund, Tommy han tillhör Matilda som vi hyr av. Av någon outgrundlig anledning tydde sej Tommy alltid till mej och bara mej, jag var så trött på honom många gånger när han satt bredvid mej på stranden, eller gick helt tätt intill mitt ben varje gång jag skulle nånstans. Men Tommy litade på mej. Nu skulle jag vara snäll mot honom om han var här.
Alla i min familj vill ha en hund utom jag, jag är liksom rädd för ansvaret.
Kanske ska jag utmana mej själv i sommar och verkligen skaffa några hönor, det kan väl inte vara så farligt?

Nina Hagen Live - Only Love Can Save Your Life

Idag ska jag vara så himla snäll!
Jag ska ha tålamod med allt och inte bli arg eller sur.
Sov så fruktansvärt dåligt i natt för att Silas höll på och sparka, gnälla, gråta
amma och ville gå upp, så när jag till sist var tvungen att vakna i morse
hade jag ingen balans, går fortfarande runt och vinglar.
Men känner mej hjärtligt glad och närmare ett välsignat tillstånd än på länge.
Tröttheten väcker min ande som slumrat i julskinkan och grädden den sista månaden.
Nu längtar jag till Indien!

Kära nya år!

Det kommer bli ett bra år har jag på känn!

Eller vänta.... är det verkligen sant?
Känns det verkligen riktigt sant i detta ögonblick?
Jag har ju haft en ganska sorglig första vecka på det nya året,
full av tvivel och självömkan.
Det kändes på nyårsafton som om det skulle bli ett toppenår, IALLAFALL.
Jag tyckte om att vara i Dalarna, tystnaden var vacker, sköna dagar med vännerna.
Vi åkte till vårt hus, "för att se om det stod kvar" som man så ledigt säger!
Tänk om det verkligen inte skulle stå kvar! Var det bara en dröm att vi hade ett hus?
Vi stackars fattiga familj, klart det skulle gå så här!
Men nej, det stod kvar och jag blev kär som alltid när vi kommer efter lång tid.
Min gamla kompis som står här och bär upp sitt tunga tak med snö, med sin fuktiga hall och trappa där inga fötter sprungit sen i sommras.
Vi får upp värmen från -5 till 20 på några timmar med full fräs i vedspis, element och gaskamin. Min söner sitter och leker med lego i overaller och mössa.
Sen blir jag irriterad, när den första entusiasmen lagt sej och det ska bli mat och kissas och bråkas och allt är så primitivt och det finns inget vatten så vi får smälta snö att dricka.
Jag hatar när det är så här primitivt och jag ändå måste få till allt för att alla skriker och behöver!
Så, fast jag älskar vårat ställe så hatar jag att vara där. Hur går det ihop?
Ingen vet.
Gonatt!

Insnöad i Dalarna!

Vi kommer inte ifrån våra vänners hus!
Men det är så kärt så vi stannar väl...
Bara äta, läsa böcker och spela UNO.
jag läser Peters julklappsbok, Stefan Sundström skriver om sin trädgård.
Se www.stefansundstrom.se
Jätteinspirerande att börja drömma om odlingarna medans snön yr!