Hela veckans alla kvällar har jag förberett och med skräck studerat mina hundratals
klädesplagg och små kolijoxgrejer som jag ska sälja.
Så mycket saker!
Så mycket att förbereda! ÅH åh åh!
Men när jag väl stod där kl 10 på söndagmorgonen och alla människor började strömma till och solen lyste och himlen var knasterblå, då kändes det bara jätteroligt!
Och jag älskar min roll som försäljare, för det känns som jag leker, ingen kan väl ta mej på allvar heller, och om de gör det så spelar det ingen roll!
Egentligen vill jag lägga ner hela verksamheten med att samla på mej grejer på detta vis, men på
ett annat sätt ger det så mycket kärlek!
Jag fick så mycket vackert av alla! Flera gånger tänkte jag, vad är det som händer? Alla tar sej tid och stannar kvar och köper gamla grejer av mej, ler och är glada och kramas och allt! Och Mirja köpte till och med en väst som jag har sytt, det var så rörande att hon ville ha den! Och någon annan som jag inte kände köpte mina gamla barndomsspjäxor.
Va härligt för mitt ego! Så jag kanske inte lägger ner iallafall utan bara börjar tänka att det är ett kuriost inslag i det lilla livet.
Västen kom till mig, Klara! Så vacker och så fint att du sytt den! Båda mina flickor är så lyckliga över sina inköp. H älskar sin gröna filtade ullkofta och längtar efter att få använda dina bruna kängor från när du var liten. E har fått så många komplimanger för sin lila fleece med luva.
SvaraRaderaÅ, vilken härlig dag det var och jag tror att du måste fortsätta med att leka affär. Det passar dig! Man liksom VILL köpa saker av dig. Man kan inte låta bli!!
KRAM!!!
Åh va härligt! Dä blir det mera när du säger så där!
SvaraRadera