Hemska mamman

Nu har det hänt igen.
Att jag inte klarar av pepparkaksbaket med mina barn utan att flippa.
Det måste vara tredje året i rad, de kommer bli fullständigt traumatiserade!
Varför utsätter jag mej själv och dem för det??
Svar: jag vill ju att det ska bli bra, jag vill vara en mamma som klarar
att baka pepparkakor.
Varför kan jag inte bara vara annorlunda och INTE tappa fattningen?
Det är som en demon tar över mej, det är inte jag.
Jo, det är klart det är, men jag kan inte styra det.
När det blir för mycket för min hjärna då flippar jag.
Papparkakor i ugnen som ska ut, någon står i vägen, vill peta, minsting vill ur stolen, deg på golvet, "hjälp mej med kaveln mamma", "jag vill ha vatten", de bråkar.
Det låter ju som en vanlig dag för vem som helst som har barn, men jag pallar inte
det idag! Bägaren är full, en droppe till och jag exploderar!
Dessutom har jag extremt kontrollbehov. Det låter som en diagnos man skulle kunna ha.
Jag skulle vilja vara i koma, några timmar...