För vems skull?

 I ödemarken, i 7 milaskogarna ligger det stora tunga timmerhuset och väntar på mig alla dagar. För vems skull upprätthåller jag drömmen om ett sommarhus?  Det undrade jag redan den första sommaren när vi slet och kämpade där för 12 år sen. Då med tre små barn, en av dem alldeles nyfödd. Men vi var två vuxna och hade hur mycket energi och kraft som helst. Jag hade visserligen inget körkort, taket behövde bytas, det var vattenskador i köksgolvet, en soptipp utanför fönstret och i slutet av sommaren upptäckte vi stora svampar som växte på timmerväggarna under panelen. Det har verkligen hänt mycket sen dess, det har blivit ett helt nytt ställe! Men så mycket av tiden går åt till att hålla naturen borta. Jag gör dessutom allt själv nu och jag kan ju ingenting! Tänkte göra en nischad tinder profil typ "Kan du VVS, mur och snickeri? Är du inte rädd för att hugga i och ge järnet..." osv. Om jag inte ska gå under av insikten om hur lite jag hinner på en sommar, så måste jag nöja mig med det lilla som blir, och DET är inte lätt. Listan är så lång på intentioner, men att renovera ETT fönster tar flera dagar för mig. Så är det ju allt det andra som en vill göra, bada och plocka blåbär och träffa en och annan kotte. Ack ack ack, oj oj oj, till sist är man död och ingen tackar en för att man spenderade hela sommaren på att gneta och gno. Är det ens det en vill ha, ett tack? Ajöken!

Morfar bygger dass

Förra våren brann mitt dass upp. Inte bara dasset, utan hela tomten.
På nåt mirakulöst sätt klarade sig boningshuset, alla brandmän som var här den natten och släckte elden som spridit sig mot skogen och härbret (som också brann ner till grunden) sa att det var ganska otroligt att stora huset inte brann upp. Jag var i chock, kunde inte förstå då hur, faktiskt, TUR jag hade. Kanske finns det hemligheter instoppade i husgrunden som skyddar det mot farligheter, jag såg nånstans att förr la de in sånt ibland när hus byggdes. Magiska dockor, ben, påsar med besvärjelser.

Nåväl, här struttar jag nu omkring ett år senare och har det ganska bra. Och nu har morfarpappa kommit för att bygga upp dasset igen, det som han byggde här för 12 år sen när huset var mitt/vårt den första sommaren. Det var det vackraste dasset någonsin skådat, klart jag vill ha ett lika fint. men det är fattigt på material den här gången, vi tar vad vi hittar, en gammal loftsäng, gamla hässjastörar.
Morfar jobbar på metodiskt och uppfinningsrikt. Kanske blir stommen klar och får stå sig till nästa sommar. På vintern skiter vi i vattentoaletter i förorten. 

 Vi tager vad vi haver.

 Gamla dasset, bästa interiör, bästa yttre.

Midsommarsolstånd och daggbad

Vi har rullat oss i dagg och strukit lakanen över gräset att sova på. Daggindränka lakan och lekamen ger kraft och mod och ett oändligt immunförsvar för resten av livet.

Årsgång i midsommarnattskog

Vilken midsommarafton! Inte ett moln på himlen, luften dallrar redan klockan 9 av värme.
Vad är det här för dag? Jag ligger i sängen och resumerar midsommaraftnar genom livet. Hur firar man den här högtiden och på vilket sätt är det viktigt? Jag har en dröm om att duka ett bord i låggrunt vatten, sitta på stolar runt bordet, dricka bubbel och äta små exklusiva midsommarrätter.
Borde man inte vara i skärgården? Eller åtminstone i Dalarna. Samla dagg på en äng och bada i.
Iallafall BÖR en göra något för att fira sommarsolståndet. Detta magiska tillstånd mitt i sommarens högblomstring. (Infaller dock på söndag om en ska vara korrekt)
I gammal folktro sades att midsommarnatten var en av de nätter när det gick att gå årsgång, för att få klarseende inför kommande år. Men man måste göra det 7 år i sträck under olika nätter på året, för att bli upplyst och under tystnad och inte prata med någon under dagen. Många tecken kunde en få under vandringen, att läsa och tolka. Kanske är det jag börjar med i år....

                                          Eva Bonnier 1900

Vara i Moren

Så passerar några dagar i Stora Moren, jag är ensam och det går fint.
Tankarna är tankar som passar i ensamhet, bearbetar alla människor och möten jag har runt omkring mig när livet pågår som vanligt. Tänker på sånt jag vill göra här, som känns roligt, bygga nåt för att lära mig bygga, stenmurar, spaljeer, portaler. Jag fixar i trädgården i flera timmar, flyttar lite plantor, gräver om, flyttar stenar. Det ÄR faktiskt bara härligt! Jag vill bara göra det! För jag har kommit på för vem jag gör det. Det är för mig, jag gör det för min skull. I flera år har jag undrat vem jag gör det för, mina barn bryr sig inte om det här rucklet mitt ute i ingenstans. Nu blir det till för mig.
Drömmer om att vara här hela majmånad nån gång och bara  g r e j s a. Jag träffar min granne Calle när jag varit på date i Norberg med min vän Sara, Calle säger till mig att jag inte sluta tro att jag inte kan bygga, det är bara å göra. Bara sätta igång, låt det tid, samla material och bara börja. Heja Calle! Så ska det låta! Jag gör som du säger! Men börjar med det här. Jag sparar på allt! Nästan inget blir slängt från den här skrothögen. In med det ingen bara när det är städat på golvet.

Old camouflagenet.
Plasticbuckets
Tools
Chickennet
Pots
Chickenfeeders
chickenwaterfeeders
Boards
Hay
A small childrentable
handtools

Kristina Lugn, Ganska nära himlen.


Ganska nära himlen
i ett hus som är ganska grått
i ett rum med fina tapeter
bor Liselott
Och hennes vidriga mamma
bor faktiskt också där
hon står vid spisen och röker
och undrar vart Liselott är
Men Liselotts snälla pappa
bor i en annan stad
han bor på en sällsam stjärna
och är både rik och glad
Där sitter han hela dagen
i en soffa av pärlemor
och ingen mer än hans dotter
vet var den mannen bor
Där sitter han hela natten
och skickar blå telegram
och ingen mer än Liselott vet
att dom verkligen kommer fram
För Liselotts taskiga mamma
arbetar i en butik
där staplar hon flaskor på burkar
och är varken glad eller rik
Hon säger att Liselotts pappa
var ett kräk som hette Sven
som flydde till Tierp med Dolly
och aldrig synts till igen
Han har det väl bra med Dolly
och struntar i Liselott
som är liten och spinkig och ensam
och lever på bidragsförskott
Så säger Liselotts mamma
en ledsen och tanklös tant
som inte vet vad Liselott vet
är på riktigt alldeles sant:
när alla dagisbarn sover
och alla kassörskor har gått hem
går en pappa på tå och planterar
små blommor runtomkring dem
han planterar ljus i köket
där middagsdisken står kvar
tills allt bilr så vacker och trevligt
tack vare Liselotts far
Men när väckarklockan ringer
och himlen är raggsocksblöt
och morsan sitter i köket
och sväljer sin havregrynsgröt
när kärringen sitter i köket
och gastar: skynda dig nu
du ska äta och pinka och klä dig
för klockan är fem över sju
tar Liselott tyst och stilla
sin färgglada täckjacka på
och utan att klaga det minsta
bestämmer hon sig för att gå
Då kommer en fågel fjärranifrån
Det kommer en sur pensionär
En unge somnar i skogen
En mamma är inte där
Det kommer en hund som är hungrig
den går på gator och torg
En mamma sitter på PBU
och saknar ord för sin sorg
Det spelar en psalm i björken
och dagen är mulen och grå
Mitt vackra barn i bävernylon
vad är det du tänker på?
Du springer alltid allena
längs skyltfönstrens tindrande rad
där ingen hör vad du sjunger
och jag vet att du inte är glad
Jag väntar i mörkren, jag väntar
i mökren långt ifrån dig
och snart blir jag sjuk av kärlek
som du inte vill ha av mig
Kom tillbaka till mig, mitt hjärta
ja skynda dig hem till din mor
Vi kunde ha det så trevligt
på det höghusfält där vi bor
Vi kunde skaffa nåt hembakt
att sitta och mumsa på
och jag skulle sticka en kofta
så du slipper frysa så
Och virka ljuvliga drömmar
av chockrosa yllegarn
och aldrig göra dig ledsen
mitt stackars ensamma barn!
Jag ska lära mig städa och vispa
och göra mej slank och fin
och bli en mamma
en hemkär och kramgo´ blondin
Jag ska skriva ett riktigt sympatiskt brev
till Någon som passar mej
och förklara min nöd och göra reklam
för både mej och dej.
Sen är det bara att vänta
på alla svaren jag får
så har jag en toppenbra pappa
lite längre fram i år!

Hälften blir fel

Hälften blir fel.
Det stämmer åtminstone på mitt liv.
Det är också vad Iris Johansson hävdar. Kolla in.
Att inte klandra sig själv för det, leva vidare och försöka bättre och innerligare.
Iris svarar på frågor om allt som har med liv att göra, jag har gått i en av hennes grupper i tre år
kallad KSK, kommunikation som konst. En slags sittande gruppterapi där var och en jobbar med sitt inre, också i smågrupper med att lyssna på varann och utbyta tid. Det var fint, jag lärde mig en massa och fick syn på mycket. Jag vill alltid vara i inre process, det är egentligen det enda som intresserar mig.