Stora Moren Dalarna Bergslagen

Jag älskar den där blöta dystra skogen i november och markerna som ligger tysta runt omkring. Men jag blir aldrig klok på varför jag gör det. Det är bara en kärlek som sitter djupt i bröstet på mej och den måste nog ha med barndom att göra. Den måste ha med talande träd att göra, med fåglar och stigar som la sej framför mina fötter och ville att jag skulle fortsätta gå. För tungt är det, melankoliskt gnagande och sorgesamt med granskogar i all oändlighet som suckar om järnmalm och kolmilor och horisonten som aldrig syntes till. Jag hittar en handfull trattisar bakom huset och massor av färskt älgbajs. Tvåhundra meter längre bort sitter jägarna i dimman i sitt torn. Vi hoppas förstås att inga älgar ska bli skjutna.
Inuti huset är det kallare än ute när vi kommer, en fuktig spänning som bara kan upplösas med eld i vedspisen hela långa dagen. Jag kommer igång med att gräva och bära sten, armarna blir långa och ömma. Händerna har vant sej av med fysiskt arbete sen sommaren, de blir torra och stela av att röra vid jorden.
Här vill jag vara. Så här vill jag arbeta. Jag behöver inte människorna att spegla mej i varje dag.
På nätterna sover jag i djupaste dvala, drömmer om grannarna i hyreshuset.
De kommer och hemsöker mej och snart är jag där igen. Allt detta varande som utspelat sej i skogen under några dagar tycks nu som en dröm.

Tiken Jah Fakoly Marley Foly

Tranbärsdans

Som gömda, glansiga päror i mossan under de små tallarna, växer några kvarglömda tranbär ännu.
Vi plockar dom utan vantar min son och jag,  fingrarna blir snabbt stelfrusna och tårna inuti gummiströvlar kröker sej av frost.
Vi låsas att vi ska gå hit imorgon, till precis samma tuva och att det är vår hemlighet.
Solen lyser på oss ute på myren, flygplanen gör långa moln på himlen.
Det är en salig förmiddag, tänker jag.
Jag ska vara tacksam, tänker jag, för såna här dagar.

 Jag har sovit så dåligt och drömt om döda djur.
Igår kväll såg jag flera avsnitt av Träpatronerna i SVTs öppna arkiv. Jag satt och hulkade framför skärmen med mina stora hörlurar. För att människan är slav, för att livet var så hårt, för att vi gjort så sorgligt av våran tid på jorden.
Jag ska ägna mej åt politiken, tänkte jag. Men jag tror inte riktigt på det....

Idag är en formidabel dag!
Allt flöt som honung och jag var harmonsik och god.
Detta tack vare 15 min andning som jag tvingade mej själv att göra kl 8.30.
Jag kan inte sitta still och göra ingenting vanligtvis, det är verkligen en utmaning för mej
att bara andas in och andas ut och samtidigt räkna andetagen. Guuuud så tråkigt!
Men ack så bra det ändå, känns efteråt på nåt litet vis.
Och himlen var så vacker! (igår)

Om jag skulle tatuera mej ikväll skulle jag välja ett kvinnomärke.
Kanske på handleden, det verkar vara ett modert ställe.

 Jag vet inte om någon i min närhet skulle bli så imponerad, men jag skulle själv känna elden brinna.

Lift

Idag tog jag upp mina första liftare.
De stod på landsvägen mellan Södertälje och Järna.
Jag tog för givet att de skulle till Järna, unga, lite alternativers killar från Estland med ryggsäckar.
Men de skulle till Gibraltar.
Jag blev så eld och lågor, minnen av liftning jag själv gjort genom livet liksom vällde över mej!
Åh, åh, åh va roligt! Och Järna är fantastiskt, ska ni inte stanna där och ta en fika.
jag körde helt över de stackars estniska pojkarna.
Jag tog helt enkelt med dom till Järna vare sej de ville eller ej, jag lyssnade inte så noga, pratade bara själv, berättade om alla hippies och roliga fok som gör en massa saker här i byn. Men det syntes förstås inte till en enda hippie när vi körde in genom Järna samhälle, och husen låg där lika bruna och gråa som vanligt.
Hm.. jag sa..hm hm, jag kan plocka upp er om en halvtimme och köra er till en bättre utfart, avfart, what ever, sa jag och slängde mej in i bilen och gjorde tusen ärenden först.
Och sen var jag så snäll, så där som jag älskade men aldrig förstod varför folk var, när jag va 20 och liftade till Spanien. Men nu förstår jag! Man vill ju de unga väl, man vill att de ska ha ett underbart äventyr när hela världen ligger där för dom och det är bara att suga i sej!

Inspiration dada

”För att göra en dadaistisk dikt
Ta en tidning.
Ta en sax.
Välj ut en artikel som är lika lång som Ni har tänkt Er dikten.
Klipp ut artikeln.
Klipp därefter ut orden i artikeln, ett efter ett, och lägg dem i en påse.
Skaka påsen kraftigt.
Ta sedan ut bitarna i tur och ordning.
Skriv av dem noga.
Dikten kommer att likna Er.
Och så står Ni där som författare, oändligt originell och med en sensibilitet som är charmerande om än bortom gemene mans förståelse.”