Betongsnö

Första gången

Min första biltur själv i bilen!
Med helt igenimmad bakruta, och inte full koll på kopplingspedalen efter att ha kört körskolans bil så länge. Men kör på bara! Ut i trafiken på landsvägen och lite musik och det känns helt surrealistiskt att det är JAG som kör, alldeles själv!
Jag plockar upp min kompis Sandra, hon har också fått körkort nyss, vi burnar iväg nerför Norrtunabacken, väl medvetna om att bakom varje buske finns ett potentiellt barn som kommer springa ut framför oss, kommer jag tänka så i resten av mitt körande liv?
Jag är snart 40 år och jag är så stolt över mej själv, att jag fick till det!
Trodde aldrig i början att jag skulle lära mej, " om jag lär mej köra bil i den här trafiken i Södertälje, då är det fanimej helt jävla otroligt!" tänkte jag.
Jag känner mej sorgsen över körskolelärarna som jag träffat sen i våras och som lärt mej manövrera bilen, de kommer för evigt gå där och traggla och köra in och ut medans jag aldrig kommer tillbaka igen till deras gata.
Jag ser hur mitt liv kommer fortsätta, och att det tom. kanske blir lite lättare hädanefter.

Världen ler mot mej! Jag har fått körkort!!!
Södertälje är gråare och regnigare än någonsin, men det gör ingenting!
Tack farmor som skulle fyllt 102 idag om hon levat, med din välsignelse gick det vägen! Kali och Jungfru Maria hade jag också med mej om halsen, en fet kristall från Andres och några slitna foton på mina barn.
Åh Gud va skönt att det är över! Den värsta pärsen i mitt vuxna liv tror jag.
Nu gör jag inget mer på hela vintern, luften har gått ur alldeles.

Dungen -- Du E för Fin för Mig

Fredagkväll.
Hur många fredagsmys har passerat de sista åren?
Vi hade aldrig fredagsmys när jag var liten, ingen hade kommit på det än,
bara ordet är som ett skämt.
Det blir kanske lite mysigt nån gång ibland, men bara att man SKA är avtändande.
Ikväll är myset en flaska rödvin och jag som värmer lök till lökomslag, ett av barnen har öronvärk, medans den andre drömmer mardrömmar med ögonen öppna.

Och jag är bara på sidan 164 i Du och jag i i trafiken, helst vill jag läsa boken tre gånger som min kompis gjorde innan teoriprovet. Men min hjärna är som en trög slembob, inget kommer ut, inget kommer in.
Nu går jag på dubbla doser rosenrot och ginko biloba, jag märker ingen skillnad i skärpa. Det ska vara bra för att klarna till, skärpa upp sej, bli på alerten. " För äldre människor" står det på paketet.
Känner mej snarare MER trött.

Det jag längtar mest till är att dricka kaffe med min körlärare på uppkörningsdagens morgon, han fick det att låta så mysigt när han sa, "Vi ses klockan 7 på körskolan du och jag, så sitter vi och tar det lite lugnt med en kopp kaffe, sen kör vi bara."

Mer glamour!

Dramaten kanske inte är så glamouröst ändå, men ett par guldskor i november är det sannerligen!

Mitt glamorösa liv

Idag längtar jag efter lite glamour.
Jag ser ut genom köksfönstret på betong i grått dis, allt är tyst på gården.
Tiden tycks stå stilla här, händelselös och urtrist.
Önskar att jag var ung och fri och vandrade på en gata i ett varmt land någonstans i världen.
Önskar att jag satt i en taxi och åkte genom Madrid i natten.
Den här hösten är tung, efter sommaren utan sol, efter en höst utan sol, i ett land som ligger vid nordpolen.
Jag önskar att jag hade kunnat välja mitt mest lyckade liv från början, det är så svårt att vara mamma, att leva i en familj, att måsta finnas för andra. Vad tänkte jag mej egentligen?
Om jag målar naglarna kanske det blir roligare.
Om jag går en runda i skogen kanske jag kommer på vad jag ska skriva.