Jag känner så stor tacksamhet vissa dagar i mitt liv!
Att jag får ha det så fint med mina barn och min man!
Det är så vackert att det gör ont, jag vågar knappt känna det helt för jag tror att jag ska mista det. Ingen kan få vara glad och behålla det fina, då försvinner det.
Rycks undan, det blir krig, alla dör, skräckcenario.
Gudarna ska veta att jag haft det överjävligt också, i min relation, i min uppväxt, inuti mej själv. Och kanske är det kontrasten som är så rörande, när vinter går över i vår, när missförstånd och illvilja klingar ut och blir till närvaro.
Jag ska hålla det här vackra skyddat, jag ska inte vara rädd. Går man igenom rädslan finns det inget mer på andra sidan som är farligt...

Hen igen

Jaha, nu hajjar jag att hen kan ju användas när som helst.
"Titta på hen som går där", istället för att könsbestämma.
Javisst, då är jag med!

Hen, det tredje könet

Jag går och tänker på vad jag läst i dagstidningen om ett könsneutralt ord som heter hen, som man skulle kunna kalla alla istället för han och hon.
Finns det något dåligt med det? Finns det något bra?
Barnen undrar vem som har snippa och snopp, vad ska man svara då om alla heter hen?
Och blir det inte väldigt svårt att komma ihåg? Och blir det inte förvirrande för barnen när man läser böcker om han och hon, vem är då hen? i en artikel i DN läser jag att föräldrarna som det handlar om bytte dagis till sina barn bla. för att personalen sa saker som "Kom killar!"Hej tjejer!" vilket de kallar ett gammalt könsrollstänk och anser att det uppmuntrar könsskillnader.
Ja, det kan ju stämma. Varför måste barnen hela tiden bli påminda om vilket kön de tillhör, jag ska försöka säga "heja ungar!"Det var bra barn" istället, nu är jag inte ironisk, jag menar det verkligen!
Eftersom jag har tre söner blir det väldigt mycket pojkar här, och vänner som oftast är pojkar och pojkleksaker, då är det lätt att själv börja snacka grabbar, killar, boys. Jag tycker samtalet är spännande, jag har alltid tänkt att det är ingen skillnad på oss människor, att man blir sitt kön mer än föds till det.
Men jag har svårt att tro att jag själv ska komma ihåg att använda hen, det är för mycket i huvudet.

Jätten vill ha en kaka

Nils Holgersson Västanå teater

Ikväll har jag och äldsta min son varit på Västanås teater som gav Nils Holgerssons underbara resa.
Det var så bra! Jag tycker sällan teaterföreställnigar verkligen är genombra, men det var den här! När mor Akka spelad av Adriana Savin flög, började jag gråta för det var sååå bra! Hon rörde sej som en gudinna! Alla djuren var så välgjorda, alla rörelser gjord med finess. En fantastisk Mickel räv som gav allt!
Vilken inspirerande gåva till mitt eget liv att se något som berör hjärtat på riktigt!

First Aid Kit - The Lion's Roar

Snön faller.
Jag har varit hemma i två veckor snart med sjuka barn.
Allt går runt i en liten, liten bubbla som heter snor, hosta, feber, dricka jos, lägenhet, backen, konsum, gymet och det lilla jobbet.
Det var allt.
Och så önskar jag att vintern var till enda, tyckte jag om vintern när jag var barn?
Tror inte jag hade någon åsikt, den bara var.
Nu tycker jag sannerligen inte om den, att frysa i mörkret är som en förbannelse.
Härom morgonen när jag gick i Ytterjärna var kölden total,som ett massivt kraftfullt väsen som höll mej och de få människor jag mötte på vägen i ett stenhårt grepp.
Men det var vackert, det måste jag säga.