Snön faller.
Jag har varit hemma i två veckor snart med sjuka barn.
Allt går runt i en liten, liten bubbla som heter snor, hosta, feber, dricka jos, lägenhet, backen, konsum, gymet och det lilla jobbet.
Det var allt.
Och så önskar jag att vintern var till enda, tyckte jag om vintern när jag var barn?
Tror inte jag hade någon åsikt, den bara var.
Nu tycker jag sannerligen inte om den, att frysa i mörkret är som en förbannelse.
Härom morgonen när jag gick i Ytterjärna var kölden total,som ett massivt kraftfullt väsen som höll mej och de få människor jag mötte på vägen i ett stenhårt grepp.
Men det var vackert, det måste jag säga.