Läsa bok

Alla barnböcker är sannerligen inte bra.
Ibland är bilderna shysta men texten har inget skönt flyt för den som ska läsa högt.
För att det ska gå hem hos mej måste det vara flöde i orden.
Och storyn vara bra förstås, så att barnen kan relatera till den och tycka att det är spännande. Många gånger undrar jag hur böcker lyckats bli publicerade när historierna är så kassa...
Här är några barnböcker som jag gillar att läsa.

Morfar Sjörövare av Jan Lööf, rolig och lätt att läsa för den är så välskriven. Har jag läst ca 1000 gånger.

Långa Ben av Tomas och Annaklara Tidholm, en poetisk saga som många av deras andra böcker. Min bästa favorit!

Per och Pompe av Barbro Lindgren med bilder av Eva Eriksson, vilken höjdare! och jag gråter på slutet för det är så rörande.

Dum-tv

Vi har köpt en TV.
Det var jag som ville ha en på landet, en länk till civilisationen.
Vi sätter på TVn, första dagen måste man ju kolla även om solen lyser utanför fönstret.
Jag har skämtsamt sagt till mina vänner att jag vill ha en TV för att kolla på allsång på Skansen, och just ikväll råkar det vara "Allsång på Liseberg".
Barnen vill inte se och inte mormor som kommit på besök heller. Men det finns inga andra barnvänliga program vid den här tiden så det får bli det.
Jag lider, fast tvingar mej själv att titta.
Det är pinsamt och vulgärt. Jag känner mej som en idiot när jag tittar på hur Tomas Dileva säljer sin själ för att få vara med i det folkliga Sverige.
Jag accepterar att människor tycker det är trevligt med allsång på Liseberg, men jag själv tycker det är fruktansvärt.
Vad är det jag går igång på så starkt? Jag känner mej dumförklarad. Det är glättigt och ytligt och falska leenden. Jag vill ha vacker, sann och autentisk underhållning, i vilken kanal visas det?

Jag tänker på barnen

Sommarlovet rullar på.
Dagar fyllda av husfixing och trädgårdsbestyr, primitiv diskning och matlagning.
Ungarna drar runt, ibland uttråkade ibland mer inspirerade. Men skulle man fråga dem om de vill åka hem till betongen skulle svaret vara bli ett rungande JA.
Det här är min dröm, inte deras.
Jag ville så gärna att de skulle få lite skog och mark, lite egen yta att vara kungar över. Men de är helt invaggade i att leva bland andra människor, på en gård där det alltid finns lekande barn.
Så det är mitt stora huvudbry här, om de har det bra eller ej.
Jag har sagt till mej själv att det är nyttigt för barn att bli uttråkade, ur det spirar den egna krativiteten. Men jag ser faktiskt inte att det är så på riktigt.
Det finns ju så mycket fint här, insekter och vind genom trädens löv, en stor himmel, grusvägar som leder någonstans, dikeskanter.

Kanske har tiderna förändrats, barn kanske måste få konstant underhållning för att utvecklas?

Att ljuset nu vänder känns sorgligt på en gång.
Det är den bästa tiden från våren och hit, nu börjar nedräkningen för en gammal cynisk räv som jag själv.
Allt är så svart eller vitt.
Jag har inte helt förstått det braiga med den gyllene medelvägen, men jag anar att någon slags ständig balans ändå är att föredra. Vilken vacker kväll ändå!
Vilket vackert ljus!
Vi har plockat massor av smultron och delat lika till alla.
Vilken gudagåva! Så lite och så utsökt.
Morkullan flyger i skymningen och jag låter sommarnatten förföra mej.

Midsommar

Jag ska dansa naken med alla mina systrar i hela världen i natt!

Filmtips Den Bästa Sommaren

Det är sommar och 50-tal i Värmland. Kan det bli bättre?
En superrulle för mammor, pappor och barn som är i 11-årsåldern!
Man blir så glad och varm i hjärtat, en feelgoodmovie.

Utopisk söndagsplan

Idag när jag vaknade tänkte jag "idag ska jag vara en underbar mamma!
Jag ska diska ute och jag ska ha en stor färgglad turban på huvudet och bara skratta åt allting. Det gör ingenting om barnen avbryter mej och vill bli gungade, då springer jag bara dit och ger ashög fart så de skriker av glädje. När Silas och kattungen mosar min klematis, som trots att den blivit avbiten två gånger tagit sej och nu äntligen växt till sej lite, så skrattar jag bara igen!"
Shit, vilket utopi men vad nice om jag verkligen var så!!! Varför är jag inte så?
Varför får jag psykbryt av allting?
Det enda som verkligen betyder något är ju att ge och få kärlek, det är ju det jag vill!