Duende

De här orden googlar jag på idag:
Judisk vänsteraktivist
Duende
Flammenco
Lorca
Jag ska skriva en kommentar på en bok vi läser på min kurs, den heter Spela fritt av Stephen Nachmanovitch, boken handlar om improvisation i Liv och Konst.
Men jag tycker den är svårläst och ganska tråkig, och när det inte stod någonting om Duende, då var det kört helt och hållet.

Jag börjar förstå hur jag själv skriver.
Varje morgon sätter jag mej i mitt lilla hörn i köket, jag kan koncentrera mej ungefär två till tre timmar, sen verkar det vara slut. Men under den tiden flyter det på som om jag är i trans, jag vet inte var orden kommer ifrån..ibland.
Ibland är det faktiskt tvärstopp. Och så ringer telefon, och så kommer jag på något helt annat som jag börjar göra och tappar helt spåret.
Men den största upptäckten är nog ändå att det går väldigt långsamt, även om det flyter tar det en evinnerlig tid, om jag skulle skriva en stor bok skulle jag behöva ägna resten av mitt liv åt det.
Jag skriver på en saga, den handlar om en flicka, först trodde jag att det var mej det handlade om, men nu har hon fått ett eget liv.
Sen går jag ut på myren och plockar tranbär, men jag leker inte att jag är en fattig flicka. Jag kan liksom inte längre....

Den bästa lapp man kan få! Fast inte riktigt sant ännu.....

Underbara värld!
När leendet aldrig tar slut!
Hur länge står man ut med sej själv?
Idag har jag lovar mej själv att aldrig mer prata illa om några människor.
Alla löften är heliga, man får göra så gott man kan för att hålla dom.
Jag har också lovar mej själv att jag ska le varenda jävla dag i resten av mitt liv,
för att det alltid finns ett barn som är vackert eller en fantastisk melodi som snurrar i hjärnan.

Igår var jag i Södertälje för att uträtta ärenden. Jag letade byxor till ett av mina barn, gick in i alla de vanliga affärerna som finns och GUD så OINSPIRARANDE! Jag vill inte köpa någonting överhuvudtaget! Allt är skitkvalitet, färgerna ser såå onaturliga ut, det riktigt luktar kemikalier! Och det kostar massor av pengar för SKIT! Vi är så genomlurade som köper allt detta! Som vi dessutom oftast inte behöver! Jag är glad att jag känner så här just nu, för jag vet att plötsligt blir jag blind och vill shoppa saker för att livet känns trisst.
Men visst, jag köpte iallafall nåt igår, strumpor behöver man ju, och härliga överdragsbyxor som barn hatar.

Buika - No habrá nadie en el mundo

Hon sjunger så vackert! Jag älskar hennes hesa röst full av lidelse. Efter att jag blivit spanskfrälst suger jag i mej allt som har lite duende, jag fattar ju ändå inte hälften, men känslan! När man vill gråta för att det är såååå bra!