Tigg

Då säger barnet " de som sitter med en sån där mugg, dom har nog jättemycket pengar"
" Nej" säger jag " de har ingenting det är därför de sitter där"
"Men varför ger vi inte pengar då?"
"Jo, men ska vi ge till alla som vill ha?... eller ja, hm.. vill du ge så kan vi göra det..."
Ursäkta, vad är rätt svar här?
Vem är kvinnan som sitter invirad i filtar på Götgatan, med en pappersmugg framför sej och ber om pengar? Varför måste hon sitta där?
Och varför ger jag henne inte 500 spänn?
Jag har ju så jag klarar mej.
Wow, jag skulle aldrig ge 500 spänn, 20 på sin höjd!
Men vad får man för 20 kr i Stockholm denna kväll?
Knappast en returresa till Rumänien, om hon nu kommer därifrån, om det nu är det hon vill ha. Hur mycket kan man få ihop på en dag? Kanske ett par hundra kronor max.
För att sitta i kylan, en lördag i januari och be om pengar måste man ha det ganska jävla fattigt. Är det bara dåligt? Kan det vara bra?
Vad är det egentligen jag ser?

foto: scanpix

Det är något som känns väldigt tydligt just nu i luften, runt omkring och överallt.
Som om det bara är sanningen som räknas, allt ska falla på plats, bli tydligt och klart för det går inte annars! 2012 is the year!
Har jag blivit hjärntvättad av för mycket Mayakalenderteorier?
Isåfall, tack för det! Jag omfamnar gärna en ny världsordning, bättre än det rådande.

Something seems very clear in the air right now, around us and everywhere.
As if only truth counts, all should fall in its place, get crystalclear beacause it is the only way! 2012 is the year!
Have I become brainwashed of to much Mayacalendertheories?
If so is, thanks! I embrace the new order of the world, if it is better then the present one existing.

Tvättstuga

Så här lätt rubbas min dag när den för en gångs skull är välplanerad.
Jag brukar aldrig boka tvättid, utan bara springa ner till tvättstugan och kolla om det är ledigt. Det kan ju verka spontant och fritt, men nej, det är stress och ostruktur.
Jag hittar nämlig inte mitt lås som man bokar tider med.
Jag inbillar mej att det är bra att kunna slinka in när som helst och kolla om det är tomt då kan jag snika in mej på nån annas tid lite lätt och kvickt.
Men nu hittade jag till slut det lilla rackarns låset och bokade tid, måndag kl halv 11. Skrev upp det i almanackan, planerade att till och med mangla. Denna bortglömda kunskap hade jag tänkt mej att återerövra.
Gud va jag känt mej nöjd varje gång jag tänkt på den här bokade tvättiden. Som ett mantra i min skalle "På måndag ska jag tvätta, på måndag kl halv 11"

Måndag klockan kvart över tio, jag står redo, Silas och jag går ner för alla trappor, vi bor på tredje våningen utan hiss men mor är glad, alla är glada!
Väl i tvättstugan visar det sej att torkskåpet inte funkar, det är nu min lilla ordning börjar rasa. Jag vill ringa och felanmäla,"vafan ska det inte funka nu när jag ÄNTLIGEN bokat en tid!" Sonens studsboll åker plötsligt ner i avloppsbrunnen, samtidigt som mannen skickar ett sms och säger att han kommer hem senare.
"Nejnejnej! Det gåååår inte, jag har TVÄTTSTUGA, du måste hämta på dagis!" Nu är det överhettning i ADHDhjärnan, nu kommer moooooonstret, NU är monstret här!
Monstret som inte kan med ett ända litet felsteg för då rasar allting samman.
Nej, hjälp mej, jag drunknar i min tvättid!
Vad var det nu man skulle göra när det händer så här?
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10...... Andas in...... och nu, andas ut.
Det är ju inte så farligt, faktiskt inte alls!
Om man håller handen över ögonen ser man ingenting, men flyttar man handen så långt
ifrån sej som man kan, då ser man hela armen!
Så gör jag, och då kan jag kanske skratta åt mej själv till och med, åt min lilla fis i världsrymden som får spader för INGENTING.

Vissa tråkiga dagar när jag bara vill fly från mej själv och bli underhållen i en rolig stad, stannar jag ändå hemma för det är så projekt att åka iväg med barnen. Då kommer mörkret smygande vid halv tre och jag tröstar mej med en chokladbit i köket och sen tittar jag på bilder av lyckade människor i datorn.
Och så är jag sur och opedagogisk.
Om jag öppnade till mitt svarta hål och dök ner i det, skulle jag träffa mitt riktiga själv där nere? Skulle jag se källan till allt mitt vackra och förstå vem jag är?
Skulle det rastlösa, meningslösa, uttråkade försvinna med insikten?
Hur gör man för att få veta vem man egentligen är?

Some boring days when I just want to escape myself and be entertained in a fun city, I stay at home anyway because its such a project to go away anywhere with the children. Then the darkness comes creeping at half past two, and I comfort myself with a piece of chocolate in the kitchen and then I look at pictures of successful people in the computer. And then I'm being grumpy and not pedagogical.

If I opened up to my own black hole and dived into it, would I meet my real self there? Would I see the source of all my beauty and understand who I am?
Could the restless, meaningless bored feelings disappear with the insight?
How to know who one really is?

Lättsamt inlägg

Min nya sticksiga mössa som jag virkat. Den ser ut som en soldatmössa eller ett lammskinn
men det är ett angoragarn med öglor på, prytt med en liten ros av marsipan.

See my new croched hat with itch. Looks like a soilder´s cap or a lambskin but it is a yarn of angora with loops in it, decorated with a little rose of marzipan.

Dunderklumpen - Dunderklumpens sång

Känner ni Dunderklumpen?
Det är för bra!

Do you know Dunderklumpen?
It is to good!