Idag när jag vaknade tänkte jag "idag ska jag vara en underbar mamma!
Jag ska diska ute och jag ska ha en stor färgglad turban på huvudet och bara skratta åt allting. Det gör ingenting om barnen avbryter mej och vill bli gungade, då springer jag bara dit och ger ashög fart så de skriker av glädje. När Silas och kattungen mosar min klematis, som trots att den blivit avbiten två gånger tagit sej och nu äntligen växt till sej lite, så skrattar jag bara igen!"
Shit, vilket utopi men vad nice om jag verkligen var så!!! Varför är jag inte så?
Varför får jag psykbryt av allting?
Det enda som verkligen betyder något är ju att ge och få kärlek, det är ju det jag vill!
söndag 19 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
Pappa
Min pappa åker iväg efter frukost i sin El Camino.
Han har varit hos oss några dagar och nu ska han hem.
Jag gråter när bilen rullar iväg, jag känner mej ensam och övergiven som det lilla barn jag är. Mina söner tittar på mej, de vet inte hur de ska reagera.
- Är du kär i morfar? undrar Elvin.
Jag svarar inte, men min man gör det.
- Ja hon är kär i morfar.
Kanske är det bara så enkelt?
Det känns iallafall bra.
Han har varit hos oss några dagar och nu ska han hem.
Jag gråter när bilen rullar iväg, jag känner mej ensam och övergiven som det lilla barn jag är. Mina söner tittar på mej, de vet inte hur de ska reagera.
- Är du kär i morfar? undrar Elvin.
Jag svarar inte, men min man gör det.
- Ja hon är kär i morfar.
Kanske är det bara så enkelt?
Det känns iallafall bra.
tisdag 14 juni 2011
Freak out
Älskade ungar!
När ni sover älskar jag er så att jag kan gråta på två sekunder.
Men när ni är vakna får jag spader efter lika länge....
Varför fick jag inte gå en kurs innan jag fick er så att jag förstod vad det skulle innebära?
Det är som om tusen getingar börjar surra i min skalle när allt sakta rullar igång en vanlig dag på sommarlovet. Jag kan inte behålla det uråldriga lugnet, det har inte ärvts ned till mej från mina förfäder.
Jag vill ju vara med när ni växer upp! Inte försöka hålla det ifrån mej för att jag inte pallar med.
Är det extremt svårt idag att fixa biffen i västvärlden för alternativersföräldrar eller?
Det är allafall det för mej.
När ni sover älskar jag er så att jag kan gråta på två sekunder.
Men när ni är vakna får jag spader efter lika länge....
Varför fick jag inte gå en kurs innan jag fick er så att jag förstod vad det skulle innebära?
Det är som om tusen getingar börjar surra i min skalle när allt sakta rullar igång en vanlig dag på sommarlovet. Jag kan inte behålla det uråldriga lugnet, det har inte ärvts ned till mej från mina förfäder.
Jag vill ju vara med när ni växer upp! Inte försöka hålla det ifrån mej för att jag inte pallar med.
Är det extremt svårt idag att fixa biffen i västvärlden för alternativersföräldrar eller?
Det är allafall det för mej.
måndag 13 juni 2011
fredag 10 juni 2011
Betongdröm
Här sitter jag på golvet i Signes lägenhet som vi lånar över helgen, ute är det full dag och solen strålar på allt som växer och frodas. Tillbaka till betong och gråa hus, vi bor ju här egentligen fast inte nu, bara kommit för att hämta barn och djur och sen återvända till Dalaskogen. Det är märliga dagar, som en svag dröm passerar de i mitt medvetande.
Jag minns så mycket detta slags liv. En väska i ett hörn hemma hos någon, en lånad säng, en påse mat från liftningen varm och uppblött. Frihet som jag älskar! Hur allt låg framför mina fötter, jag behövde bara böja mej ner för att plocka upp det.
Jag längtar dit nu, till den friheten som het asfalt är om sommaren, att bara hänga kvar någonstans efter vägen för att man kan.
Men jag gör inte det, jag stannar kvar med alla mina saker och barn och renoverar ett gammalt skruttigt hus fullt av musbajs.
Hoppas jag gör mej av med allt jag äger någon gång och börjar om på nytt.
Jag minns så mycket detta slags liv. En väska i ett hörn hemma hos någon, en lånad säng, en påse mat från liftningen varm och uppblött. Frihet som jag älskar! Hur allt låg framför mina fötter, jag behövde bara böja mej ner för att plocka upp det.
Jag längtar dit nu, till den friheten som het asfalt är om sommaren, att bara hänga kvar någonstans efter vägen för att man kan.
Men jag gör inte det, jag stannar kvar med alla mina saker och barn och renoverar ett gammalt skruttigt hus fullt av musbajs.
Hoppas jag gör mej av med allt jag äger någon gång och börjar om på nytt.
torsdag 9 juni 2011
Jag känner mej uppskattad, sedd, bekräftad och omtyckt!
Vad mer kan man begära?
Men det tar snabbt slut, tillfredsställelsen av det hela. Det räcker inte för att göra mitt liv fulländat. Jag förstår ju det nu, att det behövs något annat.
Något som måste komma från inuti mej själv och finnas där hela tiden för att kännas bra.
Tack gud för att jag blir äldre! Jag hade aldrig fattat det här för tio år sedan!
Det är så häftigt att bli äldre, sin oförändrade själ har man alltid med sej, sin fria längtan och dröm. Men man kan hantera livet mycket coolare, med mycket större självdistans.
Vad mer kan man begära?
Men det tar snabbt slut, tillfredsställelsen av det hela. Det räcker inte för att göra mitt liv fulländat. Jag förstår ju det nu, att det behövs något annat.
Något som måste komma från inuti mej själv och finnas där hela tiden för att kännas bra.
Tack gud för att jag blir äldre! Jag hade aldrig fattat det här för tio år sedan!
Det är så häftigt att bli äldre, sin oförändrade själ har man alltid med sej, sin fria längtan och dröm. Men man kan hantera livet mycket coolare, med mycket större självdistans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)