Här sitter jag på golvet i Signes lägenhet som vi lånar över helgen, ute är det full dag och solen strålar på allt som växer och frodas. Tillbaka till betong och gråa hus, vi bor ju här egentligen fast inte nu, bara kommit för att hämta barn och djur och sen återvända till Dalaskogen. Det är märliga dagar, som en svag dröm passerar de i mitt medvetande.
Jag minns så mycket detta slags liv. En väska i ett hörn hemma hos någon, en lånad säng, en påse mat från liftningen varm och uppblött. Frihet som jag älskar! Hur allt låg framför mina fötter, jag behövde bara böja mej ner för att plocka upp det.
Jag längtar dit nu, till den friheten som het asfalt är om sommaren, att bara hänga kvar någonstans efter vägen för att man kan.
Men jag gör inte det, jag stannar kvar med alla mina saker och barn och renoverar ett gammalt skruttigt hus fullt av musbajs.
Hoppas jag gör mej av med allt jag äger någon gång och börjar om på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar