Jag lyssnar på fågelsången och går ett varv runt mitt stora hus som ligger mitt ute i skogen där lejonen bor. Jag går där och sörjer en stund över en annan skog som låg i min barndomsby och nu sågats ner och lämnats öppen, skövlad och våldtagen. Förlåt mej alla träd som viskats med mej och som jag följt genom årstiderna med en liten flickas ögon, förlåt oss för vi vet inte vad vi gör. De stora kloka granarna skakar lite sakta på huvudet i sin granhimmel, de håller med om att vi inget förstår, men de förlåter ändå, så storsinta är de! Naturen är sån, den reser sej alltid hur vi än försöker förtrycka och förstöra henne. Det är så sorgligt! Hur kan man! Ser de inte hur vackert det är?

Äntligen ger min sjuka son upp hoppet om film, spel eller annan underhållning och somnar istället.
Det spritter av liv och äventyr i hans lilla kropp även vid 39 graders feber, han kan aldrig bara ta det lugnt!
Det fläktar lite i gardinen från det halvöppna fönstret, ballkongendörren står öppen, därute leker gårdens alla barn för det är påsklov.





Jag fick en hint om att stanna upp och se efter de magiska tecken som visar sej hela tiden om man vill.
I morse när jag sprang en runda runt sjön, halvt sovande men målmedveten, fick jag syn på en råbock några meter bredvid stigen. Han stod alldeles stilla. Först trodde jag att han skulle attackera mej, han såg så sträng ut och han släppte mej inte med blicken.
Det enda ord som kom ur mej var "Åh du är så vacker!"
Jag undrar vad han ville säga mej?

Jag älskar påsk!
Äntligen kommer våren, ingen förväntar sej något mer än ett påskägg, man äter lite gott, en lagom pretantiös högtid.
Och jag vill verkligen äta mindra socker, men det kanske får börja efter påsk.

The Secret Of Kells - Clip 06 - Aisling's Song

Den här tecknade filmen är så magisk och sevärd! Och sången stannade kvar i mitt huvud i flera dagar efter jag sett den!

Ja

Vad är det för tomhet som infinner sej när allt blir stilla?
Som en tung kudde över bröstet som jag bara vill slänga av mej utan att titta på den ens.
Jogga? Fika? Internet? Något att distrahera tomheten med.
Men nej, det är inte det.
Mest av allt behöver jag lägga mej raklång, blunda och skåda in i min egen själ.
Men jag vet inte om jag vågar.

150 tusenlappar

I morse ringde en man från Bergviks skog och meddelade att den mark som vi vill köpa runt vårat hus i Dalarna kommer kosta 150 000 kronor.
Jag höll på att trilla av stolen!
Vi har väntat i snart ett år på att få besked, och nu till slut tog de tag i vårat fjuttiga lilla ärende.
Jag hade hoppats 50 000 eller på sin höjd 100. Men 150 000...
Mindre attraktiv mark finns inte i världen. Ingen vill bo där!
Frågorna hopar sej i min lilla hjärna.
Mannen på Bergviks skog säger "take it or leave it".
Jag vill säga " Hur kan man överhuvudtaget sälja och köpa mark? Vem har mer rätt till den jorden än vi?" Jorden, så värdefull en gång i tiden, men nu när slyn växer tät i gamla hagmarker och ingen vill bo permanent i spenaten any more, då borde dom väl bli glada att någon vill ta hand om mark!
Nä, 150 000 tusen kronor måste vi hosta upp om vi vill köpa den där gamla hagen.
Jag vill både gråta och skratta och be till gud! Ge mej 150 tusenlappar! Det är ju bara papperslappar när allt kommer omkring.

Ilja!

Födelsedag!
Jag har varit mamma i 11 år.
Känner mej mer och mer ödmjuk inför den rollen.
Jag vet ingenting.
Men jag minns glasklart den morgonen för 11 år sedan när jag fick Ilja.
Den nyfödda sonen i mina armar, hur jag tänkte " jag kommer aldrig kunna bli arg på den här lilla pojken". Min kärlek som en stor blomma!
Fast nu vet ju hur arg man kan bli och ändå älska.