150 tusenlappar

I morse ringde en man från Bergviks skog och meddelade att den mark som vi vill köpa runt vårat hus i Dalarna kommer kosta 150 000 kronor.
Jag höll på att trilla av stolen!
Vi har väntat i snart ett år på att få besked, och nu till slut tog de tag i vårat fjuttiga lilla ärende.
Jag hade hoppats 50 000 eller på sin höjd 100. Men 150 000...
Mindre attraktiv mark finns inte i världen. Ingen vill bo där!
Frågorna hopar sej i min lilla hjärna.
Mannen på Bergviks skog säger "take it or leave it".
Jag vill säga " Hur kan man överhuvudtaget sälja och köpa mark? Vem har mer rätt till den jorden än vi?" Jorden, så värdefull en gång i tiden, men nu när slyn växer tät i gamla hagmarker och ingen vill bo permanent i spenaten any more, då borde dom väl bli glada att någon vill ta hand om mark!
Nä, 150 000 tusen kronor måste vi hosta upp om vi vill köpa den där gamla hagen.
Jag vill både gråta och skratta och be till gud! Ge mej 150 tusenlappar! Det är ju bara papperslappar när allt kommer omkring.