Fredagkväll.
Fullmånen lyser in över tacomiddagen och min familj vid det slitna slagbordet,
den säger" Jag lyser för att ni ska minnas magin och miraklen, tro på mej".
Vi delar på en flaska champagne min man och jag och allt vardagligt kvällmat-
tjat känns plötsligt så trivialt, jag är glad och berusad.
Tjenamoss, jag bryr inte om nånting!
Jora, det gör jag visst. Jag sjunger stillsamma visor för min Elvin vid läggdags,
det blir Vyssan lull, han sjunger med, men hela tiden ligger han två sekunder efter mej, han sjunger "koka kitta full".
Vad ser han för bilder? De tre vandringsmännen tornar upp sej på den mörka vägen, tre utmärglade skuggor, fattiga, smutsiga, hungriga, koka kitta full.
Alla visor är så sorgliga och fattiga, tula hem och tula vall, inget smör ingen ost bara kål fick den lilla flickan.
Är det detta han ska lära om sitt modersland, jag tror sångerna talar sanning.
De är vår historia, kling klong klockan slår gå ut och plocka mossa...
Men med lite alkohol i blodet blir det uthärdlig, jag kan till och med tycka det är vansinnigt vackert.
fredag 18 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Service
Äh men Guuuud vilken dag! Man tror nästan inte det är sant detta oöndliga servande!
Det tar ju liksom ALDRIG slut, det blir bara mer och mer och mer under en hel dag!
Man måste verkligen bestämma sej för att NU har jag fått nog, nu går jag ut
SJÄLV, det räcker.
Phu....
Men det går ju förstås inte att bara försvinna ut själv så länge man är ensam med barnen, då måste man hitta nån slags avlösare som är beredd att hoppa in, och det har vi inte. Så det blir först vid halv 5 när pappan kommer hem uttröttad efter en hel dag,
så kan man bråka om det också, vem som har mest rätt att få en stund för sej själv.
Det är ju så lätt att tro att så här kommer det alltid alltid vara, jag kommer aldrig aldrig få en enda dag helt för mej själv!
Men det får man ju! (Om man inte skaffar fler barn förstås) Jag vet, för min äldsta är snart 11 år och han är ju som en halv vuxen på många sätt.
Ge styrka till mitt inre så att jag orkar serva, för det är vad jag kommer göra den närmsta tiden...only.
Det tar ju liksom ALDRIG slut, det blir bara mer och mer och mer under en hel dag!
Man måste verkligen bestämma sej för att NU har jag fått nog, nu går jag ut
SJÄLV, det räcker.
Phu....
Men det går ju förstås inte att bara försvinna ut själv så länge man är ensam med barnen, då måste man hitta nån slags avlösare som är beredd att hoppa in, och det har vi inte. Så det blir först vid halv 5 när pappan kommer hem uttröttad efter en hel dag,
så kan man bråka om det också, vem som har mest rätt att få en stund för sej själv.
Det är ju så lätt att tro att så här kommer det alltid alltid vara, jag kommer aldrig aldrig få en enda dag helt för mej själv!
Men det får man ju! (Om man inte skaffar fler barn förstås) Jag vet, för min äldsta är snart 11 år och han är ju som en halv vuxen på många sätt.
Ge styrka till mitt inre så att jag orkar serva, för det är vad jag kommer göra den närmsta tiden...only.
tisdag 15 februari 2011
Vilken vacker virvelvind som tar med sej pudersnön upp i trädkronorna!
Jag råkar se ut genom fönstret den sekund som det händer.
Så jublar det i mitt bröst, jag vill ju leva och verka och vara!
Livet vill att jag lever det!
Jag ser att något är så fint fast jag egentligen är fullt upptagen,
med allt det gamla vanliga stekoset, blöta tröjor och snorpapper
men ändå! Jag vill det här!
Fint bara....
Jag råkar se ut genom fönstret den sekund som det händer.
Så jublar det i mitt bröst, jag vill ju leva och verka och vara!
Livet vill att jag lever det!
Jag ser att något är så fint fast jag egentligen är fullt upptagen,
med allt det gamla vanliga stekoset, blöta tröjor och snorpapper
men ändå! Jag vill det här!
Fint bara....
måndag 14 februari 2011
söndag 13 februari 2011
Doulalalala
I helgen har jag gått en doulakurs, det var en fantastisk upplevelse på många sätt!
Det är det första jag gör ensam två dagar i rad utan mina barn,
sen jag fick Silas för ett år och nio månader sen.
Gud va underbart att vara bara jag!
Att sitta på pendeltåget och titta på alla människor och tänka sina egna tankar, att gå i rask takt, att prata med flera personer under en hel dag utan att bli avbruten. Osv osv i all evighet!
Sen för att det handlar om något av det mest spännande jag vet, att föda, och vad
som händer med oss när vi föder.
Och för att det kom upp så mycket i mej av alla övningar och all information.
Jag gjorde första delen av den här kursen för tre år sedan, sen har det hänt saker varenda gång som del 2 har hållits, så att jag inte har kunnat vara med.
Men redan då, efter del 1 tänkte jag, Hur ska jag klara av det här! Vilket ansvar, och vilken ynnest att få vara med någon som föder, kommer det någonsin finnas någon som vill ha mej med på sin förlossning?
Jag skulle behöva vara 20 år äldre och mer jordad, känner mej som en fladdrig tonåring
istället för en klippa.
Men jag vill ju så himla gärna! Att få vara med när miraklet händer och dessutom vara ett stöd i samma stund, jag kan inte tänka mej något vackrare!
Gå in på http://www.doula.nu/
Men idag är det måndag igen, och allt drar igång som vanligt, då är det såååå lätt att bara glömma bort var jag va igår, så lät att dras med i barnströmmen.
Barnen tar såå mycket plats, de tar alltid över! Min pappa säger jämt "så där var aldrig ni när ni var små". Syftandes på att jag och min bror gjorde som han sa, inte tog så mycket plats, inte skrek eller grät osv.
Jag vet inte om han verkligen var där när vi skrek, han kanske bara gick och lät min mamma ta hand om oss, men om det är sant måste det ha varit mycket enklare att ha barn på 70-talet.
Det måste vara för att jag och mina barns pappa låtit ungarna ta så myckt plats som de nu kräver det! De vet inget annat.
Men JAG vet nåt annat, för jag kommer ihåg hur det var innan jag fick barn, det var Såå lugnt!
Det är det första jag gör ensam två dagar i rad utan mina barn,
sen jag fick Silas för ett år och nio månader sen.
Gud va underbart att vara bara jag!
Att sitta på pendeltåget och titta på alla människor och tänka sina egna tankar, att gå i rask takt, att prata med flera personer under en hel dag utan att bli avbruten. Osv osv i all evighet!
Sen för att det handlar om något av det mest spännande jag vet, att föda, och vad
som händer med oss när vi föder.
Och för att det kom upp så mycket i mej av alla övningar och all information.
Jag gjorde första delen av den här kursen för tre år sedan, sen har det hänt saker varenda gång som del 2 har hållits, så att jag inte har kunnat vara med.
Men redan då, efter del 1 tänkte jag, Hur ska jag klara av det här! Vilket ansvar, och vilken ynnest att få vara med någon som föder, kommer det någonsin finnas någon som vill ha mej med på sin förlossning?
Jag skulle behöva vara 20 år äldre och mer jordad, känner mej som en fladdrig tonåring
istället för en klippa.
Men jag vill ju så himla gärna! Att få vara med när miraklet händer och dessutom vara ett stöd i samma stund, jag kan inte tänka mej något vackrare!
Gå in på http://www.doula.nu/
Men idag är det måndag igen, och allt drar igång som vanligt, då är det såååå lätt att bara glömma bort var jag va igår, så lät att dras med i barnströmmen.
Barnen tar såå mycket plats, de tar alltid över! Min pappa säger jämt "så där var aldrig ni när ni var små". Syftandes på att jag och min bror gjorde som han sa, inte tog så mycket plats, inte skrek eller grät osv.
Jag vet inte om han verkligen var där när vi skrek, han kanske bara gick och lät min mamma ta hand om oss, men om det är sant måste det ha varit mycket enklare att ha barn på 70-talet.
Det måste vara för att jag och mina barns pappa låtit ungarna ta så myckt plats som de nu kräver det! De vet inget annat.
Men JAG vet nåt annat, för jag kommer ihåg hur det var innan jag fick barn, det var Såå lugnt!
torsdag 10 februari 2011
Levande föda tårta
En bild från ett kalas!
Idag passar en sån bild bra när snön virvlar utanför fönstret.
Tårtan är en levande föda tårta med en botten av
blötlagda daddlar och fikon mixade i hushållsassistenten,
sen ett lager banan och rivet äpple och äkta vanilj ihopgojsat.
Dekorerad med frukter ovanpå
och en grädde gjord på blötlagda mixad mandel med borttaget skal och avokado.
Favorit för vuxna, lagom kul för sockerälskande barn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)