Dessa dagar som segar sig fram så behagligt i mörkret, jag vill inte att de ska ta slut. På kvällen sitter jag i soffan och pluggar, nära min gran som glittrar vackert och jag vill aldrig, aldrig slänga ut den genom fönstret så att de få barr som finns kvar lossnar och gömmer sig på konstiga ställen fram till sommaren. Låt den bara stå här och tindra och blinka i all sin prakt och härlighet!
Jag vill vara i vila och halvdvala ett tag till, så att jag förstår att det verkligen är ett nytt år igen, och det heter 2024 och det kommer ta låång tid att lära sig. Och det kommer ta så lång tid för vintern att släppa sitt grepp om oss här uppe i den kalla nord. Det är nästan undantagstillståndskänsla i dag, onsdagen den 3 januari när snön virvlar och kastvindarna attackerar mig på väg till byn. Jag är inte redo för världen, ändå ska jag bege mig till universitet imorgon för att vara med på ett seminarium om Don Quijote som jag tragglat mig genom under jullovet. Inte hela boken gudskelov! Den är en riktig feting, men tillräckligt många kapitel för att ha lärt känna Don Quijote lite mer. Och den är kul denna roman från början av 1600 talet! Så länge sen, ändå skrattar jag säkert åt samma saker som läsarna gjorde då. Hur enveten Don Quijote är, hur han ger sig på sina motståndare helt utan rädsla, fast han inte har en chans! Hur han och hans följeslagare Sancho Panza dricker en magisk dryck som bara riddare kan tåla tror Don Quijote, därför både spyr och bajsar Sancho Panza i en helt underbar scen av total kaos. Sånt till exempel, tycker jag är roligt. Kan man inte bara få stanna kvar i den här bubblan vintern ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar