Jag har just läst Robinson Crusoe på den litteraturkurs jag går. Som barn läste någon av mina föräldrar den för mig och jag har också läst den för mina barn. Men nu först förstår jag hur viktig den har varit som inspiration, drömmen om att klara sig själv, att vara självförsörjande, att bo på landet, att ta tillvara på det som finns i naturen. Och inte är det bara jag som blivit sporrad av Robinsons äventyr- hela världen! Allt från "Om du fick ta med dig tre saker till en öde ö, vad skulle det vara?" till TV programmet Robinson, många filmer om en ensam man i naturen som måste klara sig själv, andra romaner, hela idéen om att vända sig bort från samhället och bli sin egen i ett tinyhouse eller en timmerkoja, mannen i skogen. Kanske till och med Pippi Långstrump.
Hur Robinson går runt på ön och letar efter sånt som han kan använda, hur han fraktar allt han kommer över från det övergivna skeppsvraket på en flotte in till land, hur han undersöker och uppfinner det ena efter det andra för att göra sin tillvaro dräglig på ön. Så inspirerande, man vill liksom göra det själv!
Sen har vi förstås det andra, det som blir mer fokus på när man pratar om det typisika för boken i den tid den skrevs, hur kolonialismen finns med så stark och så accepterad, Robinsons nedlåtande syn på Fredag som han tar sig ann och ska göra en civiliserad människa av. Avsaknaden av kvinnor, Robinson gifter sig i sista kapitlet och det enda vi får veta om hans hustru är att "hon var ett gott parti". Kul för henne.
Men Robinson, jag förlåter dig nästan allt. Det är tack vare dig mina dagdrömmar finns om att bo på landet, odla, hålla några djur och klara mig på lite, en dag blir det kanske tvunget på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar