Dag tre i sommarhuset.
Den första kvällen- tvivel
Andra dagens morgon- ännu mer tvivel och kallt.
Dag tre- ser hur vackert allt är, allt tvivel som bortblåst. Vårt hus är den finaste och mest trivsamma lilla skapelse på norra halvklotet!
Hur kan jag vara funtad så här knasigt? Vad är vitsen att gå igenom denna tveksamhet VARENDA gång vi kommer hit, och sen aldrig komma ihåg det nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar