Lyckost

När jag är lycklig och allt tycks underbart, flödande och tillgängligt då tror jag att det strax ska få ett tvärt slut.
Jag har inte tillit till att livet kan vara strålande under ett längre tag.
Var har jag lärt att jordelivet är hårt? Vart kommer det ifrån?
Som vi människor strävar, som vi lider, frukar och kämpar är det svårt att lära sej annat än just detta, att världen är hård.

Ikväll är jag ensam med min Elvinson hemma, det händer aldrig att vi två är själva, jag glädjs åt dessa timmar innan lillbrorsan och pappan kommer hem.
Jag är jävligt glad redan från början, för en så simpel sak som att jag haft en bra körlektion på körskolan, för att Maj är en underbar månad, för att jag skrattar och för att jag är själv hemma med min son som är den vackraste varelsen i hela universum!
Jag vill prata med Elvin, fråga viktiga saker om hans kompisar, om hur han känner sej i sitt liv. Jag vill krypa intill honom helt nära.
Han vill att vi ska spela monopol, "visst säger jag, anything you want baby!" Och jag vill fira att körlektionen gick så bra, jag öppnar en flaska vin och dricker ett glas på mindre än en minut.
Allt känns ännu bättre, jag garvar åt CHANS och ALLMÄNNING när det står att jag ska betala 1,5 miljoner till privatskolan i terminsavgift, när jag får GÅ I FÄNGELSE och Sergels torg bara kostar 800 tusen.
Elvin berättar att en granntant jagade honom och hans kompisar igår för att de retades, det låter så osannolikt jag säger att han ska svära på sin hjärtas heder att det är sant.
-Min hjärtas heder? Vad betyder det?
-Att du måste säga sant för ditt eget hjärta.
Jag känner mej berusad och försöker skärpa mej så att inte Elvin ska märka nåt.
Han svär på sitt hjärtas heder, men när jag säger att jag ska fråga tanten imorgon undrar han vad som händer om han inte sagt sant iallafall....
Varför låter jag honom inte fantisera?
Vi älskar varandra nu, han älskar grytan som jag lagat fast han inte var hungrig nyss.
Jag längtar efter att vara naken och sårbar med barnen, men jag vill inte fläka ut mej för dem.
Jag längtar efter att nå mitt eget innersta, men jag skyller hela tiden på att jag har familjen i ansiktet så jag inte ser nåt. Och hela hela tiden som Elvin sitter mittemot mej vid bordet och är mitt eget lilla barn som jag älskar, som jag vill skydda från världens alla faror, hela tiden är jag rädd att mista honom, att det hårda och kärva ska ta det jag älskar ifrån mej.
Se efter Elvin, se efter barnen, låt oss alla springa fria i paradiset.
Jag öppnar dörrarna dit in nu, NU!