Herrvreten

Nu är den vackraste tiden. Hundra nyanser av grönt när allt växande skjuter upp ur jorden. Jag skulle vilja vara i marken där allt händer, inte som människa men som ett ormbunksblad som sakta vecklas ut i vårsolen. Jag och Silas går till skogen och vi bara är där och tittar på allt som rör sej i vinden, i gräset. Ingen av oss vill gå hem, jag vill klippa av bandet till det praktiska livet som jag hela tiden måste styra upp och följa. Bara vill jag vara med min son i skogen och veckla ut mina blad.