Här är livet komplett inbillar jag mej, barnen får en chans att bli uttråkade, det sprakar i vedspisen, jag blir sittande plötsligt tom och stirrandes ut i intet. Det är som att skogen insveper mej i ett eget rum. Här får jag vila från motorvägen, lägenhetens alla grannar, Stockholm, vars puls når mej fast jag inte ser det. Det här är sant.
Vad underbart, Klara! Precis vad du behöver!! Jag bor ju i hus, men jag skulle ändå behöva ett sådant ställe som du har. Där man kan vara helt fri från omvärlden. Själv har jag idag, tillsammans med flickorna, tagit krafttag mot leksaker i vardagsrummet. Vi började rensa i deras rum, sortera och städa. Sen plockade vi upp kaoset från nedervåningen och sorterade in det bland det andra. Det GICK!! Det har länge varit ett trassligt nystan som jag inte orkat ta tag i, men oj så befriande det känns efteråt!
SvaraRaderaKram, Mirja
Mirja va fin du är! stor varm kram till dej!
SvaraRadera