Sommarstress

Det har verkligen varit en riktig sommardag i dag! Och jag kan knappt tro det, jag är beredd att förlåta all kyla och mörker för en så här underbar svensk försommardag!
Flera gånger under dagen stannar jag i alla mina hektiska göromål i trädgården och tittar upp i himlen, lyssnar på fågelsången från skogens alla träd. Jag älskar det här! Jag är så svensk som älskar det här så mycket!
Men sen kan jag inte njuta mer, jag har en uppskruvad klocka i mej som vill ha reslutat, vägen dit är oviktig för mej, det ska bara bli färdigt. Alltså trädgårdslandet, alla plantorna, gräsmattan som nu är en nässel och vildhallonäng mm mm mm.
För vem gör jag det? Det är inte för mej, isåfall gör jag det för att plåga mej själv.
Jag ser ingen utväg, det är som ett kors jag måste bära själv. Det är så så mycket som jag vill få till här vid huset och när jag är här äter den känslan upp mej alldeles!
Kära mej själv, hur ska jag göra allt så att det känns njutningsfullt istället för stress?