Dagarna bara går utan att jag skriver. Alla vardagliga göromål fyller ut varje minut. Och så ammar jag så himla mycket o går upp och ner för backen till Norrtuna minst 4 gånger om dagen.
I morse var sur redan när jag vaknade, jag skulle vilja ha ett jobb att gå till direkt utan att behöva fixa för någon annan innan (barn) som Andres gör.
Vad är egentligen viktigast?
Jag själv eller dom?
Jag känner det som att jag inte har någon plats till mej själv, att allt jag gör är för någon annan. Tom. när jag sover, gör jag det så att jag ska orka överhuvudtaget ta hand om den sekund de vaknar.
Sen när de är stora kommer jag kanske inte ihåg de här känslorna, jag önskar att jag kunde njuta av varje dag medans det är....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar