Fosterbarn

Såg ett TV program som berörde mej så mycket i går, uppdrag granskning.
Två små fosterhemsplacerade barn som plötsligt efter hela sina liv i samma fosterhem togs därifrån och placerades på ett annat ställe utan någon som helst förstålig anledning!
Små barn som gråter och längtar hem men inte får komma, svider i hjärtat på alla och en var! Små mörklockiga och moderlösa. Såna barn drömde jag om att få ta hand om när jag var liten. Jag brukade fantisera om att jag hittade en liten baby i diket på väg ner till havet vid vårat hus, ett afrikanskt övergivet barn, naken med bara en liten filt runt sej. Jag blev barnets mamma och jag skulle ta hand om det så så kärt!
Nu är jag mamma på riktigt, och oj va jag tycker et är jobbigt många gånger och svårt att göra bra och rätt, trodde aldrig att det skulle vara så här svårt!
Nu kommer mittenbrorsan in och kastar alla grejer runt sej och snoret rinner på den minsta och han ramlar och slår sej i skallen och säger hej och börjar gråta och halkar.
Slut