Igår var jag i Stockholm.
Jag har inte varit där sen i maj, och inte utan barn
på mycket längre.
Det var en totalsurrealistsk upplevelse.
När man inte varit i en stad på länge är man så öppen,
allt går in djupt och nära.
Staden är människorna, förstod jag plötsligt, landskapet eller naturen
ser man inte mycket av där.
Jag såg på alla och tänkte,
bög, nyskild, nygift, hustrumisshandlare, nyfrälst, glad invandrare, lantis.
Mina steg var lätta, jag flög fram över Medborgarplatsen och längst Götgatan.
Alla röster och ljud av trafik, dofter och husfasader virvlade
runt min skalle som en karusell, det var härligt! Härligt att vara bara jag och härligt
med stad.
Sen träffade jag en kär vän mitt på övergångsstället, hon var så vacker, som en katt
som man vill kela med. Jag ville gå och dricka vin med henne, men jag var tvungen att ta tåget hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar