Själavård

 Jag tar själslig läkningshjälp, behöver mycket.
Den som säger att en borde bli färdig efter år av terapisamtal och självhjälp, vet icke vad den talar om. En borde ingenting. Vill vi fortsätta utvecklas, undersöka vårt inre- då behöver vi troligtvis hålla på hela livet. Att bli färdig! Vem är färdig? Jag känner ingen som är fulländad och klar.
Är det inte ganska omodernt att tro vi kan klara oss själva, typ "själv är bäste dräng." Tror det uttrycket kommer dö ut snart tillsammans med "ensam är stark". Vi har inte kommit hit för att göra jobbet själva, det är klart som korvspad. Vi behöver varandra och det är inte meningen att vi ska vara ensamma. Jag behöver en spegel för att se vem jag är.

Igår träffade jag en präst som jag tycker mycket om att prata med. Första gången vi sågs satt jag och tänkte, "jag vill aldrig att det här samtalet ska ta slut, det här har jag längtat efter hela mitt liv!"
Jag har alltid längtar efter den andliga aspekten i terapeutiska samtal, och för en präst är det nog en självklar utgångspunkt. Jag är intresserad av det som står i bibeln och vad Jesus hade att säga, utan att ha det som rättesnöre eller sanning. Hade jag växt upp och levt mitt liv i ett muslimskt land hade jag säkert känt det samma om islam, men nu råkar jag vara marinerad i kristendom sen jag gick i skolan. Min fröken från ettan var väldigt religiös och vi hade Jesuskunskap varje dag, vi bad och sjöng psalmer och pratade om sagorna ur bibeln. Jag älskade Jesus, jag ville bli kristen. Men det gick inte så bra, mina föräldrar var  moderna och icke troende. De firade jul och påsk och allt sånt, men utan någon tanke på Jesus eller de kristna budskapet, så jag har alltid längtat efter en slags självklar kontakt och uppkoppling. Jag tycker mycket om Jesus fortfarande, och mycket som Jesus säger i nya testamentet är spännande. Men minns alla onda gärningar som begåtts i Krist namn, all död och förintelse, tvingande och auktoritärt. Det går ändå att ha en egen relation till Kristusgestalten, det har jag nu.

 Solförmörkelse, nymåne och ägglossning. Vilken potential kombo av allt!
I alla kulturer, i alla tider har månen, solen, stjärnorna, cyklerna haft betydelse och spelat väsentlig roll. Det är bara nu, i västerlandets sekulariserade, vetenskapliga tid som det omätbara inte betyder något. Vi är så långt borta från gud och vår egen intuition som det bara går. Så fruktansvärt trist och slätstruket. Jag är inte med på tåget, det är säkert det. Jag längtar efter allt som är gudomligt, magiskt, hänger ihop, betyder något utan att för den skull vara v e t e s k a p . Så alltså, nymåne och solförmörkelse på samma dag. En får själv bestämma vad det betyder. Och lite lösa ägg på det. 

In i skogen Sagor och Swing

Samsovcentral

Finns det en central för samsovning där man kan anmäla sig och få en sovpartner?
Det är så mysigt och tryggt att sova tillsammans, det gillar väl nästan alla?
Barn vill helst sova med föräldrarna, men de får de inte när de blir för långa
och bökar runt och trasslar med täckena. De vuxna får fortsätta sova ihop när barnet
flyttat in till sin egen säng i det mörka nattrummet.
I Indien har jag sovit med en hel familj en gång i samma säng, alla låg blickstilla hela natten
utom jag, som också skrek i sömnen så mycket att de fick hyssja på mig och klappa lugnande. 
 

Jag kan själv inte ens ha mina katter i sängen för deras livligaste tid är mellan 23-01,
de attackerar när jag släcker lampan och börjar jaga varann över mitt ansikte.
Bekväm västerlänning söker, vill ändå ha någon att sova med.

BRUJAS - PRINCESS NOKIA repris på favorit

                                                      Idag, den här killen i mitt hjärta.
                                                    Min 15- åring som behöver mycket kärlek.
                 Det här var tider det, stå och diska helt frivilligt i denna colla outfit vid sommarhuset. 
                 Farsans slokhatt och hajstövlar.

Tufft idag vara ung och leva upp till allt som en behöver leva upp till av yta, attityd, cool, coolare.
Ha ett värt liv varje timme.

När jag var 15 hade jag en trimmad moppe och åkte in till byn där det hände lite mer än på landet där jag hade oturen att bo. Min trimmade yamaha chappy moppe var ganska cool och gick i 60 km, den hade upphöjda stänkskärmar och styre och var lila metalic i färgen.
Flera gånger fick jag och mina polare snutjag genom byn, vi drog in på olika små skogsvägar och undkom Kling och Klang, som det kändes som att dåtidens poliser i södra Dalarna påminde mest om.
Vi drack hembränt och rökte röd prince. Plankade in i parken och på konserter. Jag var ändå med i tuffa gänget, de som inte brydde sig om skolan och stod och rökte på skolans rökrutan.
Jag lärde mig ingenting i högstadiet vad jag minns, kunde redan läsa och skriva, det ända jag var intresserad av. Men nu, vilken annan tid! Så mycket hårdare och så mycket mer prestige. Jag är glad för mig att jag var ung på -80 och -90 talet, hade nog inte klarat pressen som tonåring idag lika bra.

 Jag tog med dem hem från Dalarna för att ge den ledsna lilla apan som alltid håller handen framför ansiktet.  Doften borde göra henom glad iallafall.
De växter precis vid min trappa utanför huset, så stolta och kraftfulla. Var är alla andra lökar som jag petat ner och aldrig ser komma upp? De slukas av jorden, de äts upp av underjordiska småmonster.
Många plantor är döda i år, såna jag satt för flera år sen kommer nu plötsligt inte upp längre. Var vintern så hård? Det är i och för sig växtzon 6, inget klimat för veklingar och sköringar, men ändå, hallå! Vi måste väl ändå kämpa lite, inte bara ge upp och tyna bort. Stockrosor, rudbeckior och timjan.