Idag, den här killen i mitt hjärta.
                                                    Min 15- åring som behöver mycket kärlek.
                 Det här var tider det, stå och diska helt frivilligt i denna colla outfit vid sommarhuset. 
                 Farsans slokhatt och hajstövlar.

Tufft idag vara ung och leva upp till allt som en behöver leva upp till av yta, attityd, cool, coolare.
Ha ett värt liv varje timme.

När jag var 15 hade jag en trimmad moppe och åkte in till byn där det hände lite mer än på landet där jag hade oturen att bo. Min trimmade yamaha chappy moppe var ganska cool och gick i 60 km, den hade upphöjda stänkskärmar och styre och var lila metalic i färgen.
Flera gånger fick jag och mina polare snutjag genom byn, vi drog in på olika små skogsvägar och undkom Kling och Klang, som det kändes som att dåtidens poliser i södra Dalarna påminde mest om.
Vi drack hembränt och rökte röd prince. Plankade in i parken och på konserter. Jag var ändå med i tuffa gänget, de som inte brydde sig om skolan och stod och rökte på skolans rökrutan.
Jag lärde mig ingenting i högstadiet vad jag minns, kunde redan läsa och skriva, det ända jag var intresserad av. Men nu, vilken annan tid! Så mycket hårdare och så mycket mer prestige. Jag är glad för mig att jag var ung på -80 och -90 talet, hade nog inte klarat pressen som tonåring idag lika bra.