Den fascistiska mamman friterar doughnuts i natten med sin son.
Han verkar inte lida så mycket, han trycker och doppar i glasyr och lägger på tork med ett leende på läpparna.
Mamman, jag själv är jagad och stressad och irriterad. Likt förbannat sätter jag igång detta doughnuts projekt kl 23.30 för att göra sonen glad.
Hej! Ingen blir glad av surmorsor.

Jag går hem i natten.
Det är inte långt mellan husen.
Där i värmen har jag varit del av vännernas gemenskap.
Jag vill tacka någon för det, för att det är så fint att jag får vara med.
Även om jag vet att jag i slutändan är ensam, att vi alla är det.
Att det krävs kompromiss för att bli älskad, att det krävs diplomasi för att få vara med.
Att jag kan inte älska en vän som sviker mej, jag kanske kan förlåta, men det blir aldrig samma sak.
Iallafall är jag tacksam över att jag får skratta hjärtligt, över att jag får höra hemligheter och bli lite småfull tillsammans.
Är det inte det som man minns sen?

Ikväll ska jag be en bön innan jag sover.
Det kan aldrig skada.

Kära jul!
Nu är det julenatt, hela dagen ville jag fråga min familj som var runt mej,
"varför gör vi det här egentligen? Här firar vi jul som om det vore det självklaraste i världen! Vad är det som är så självklart?" Men frågan tycktes så orelevant, att jag plötsligt skulle stanna upp och ställa den verkade löjligt.
Men nu när jag sitter här i köket och alla har gått hem, duken ligger kvar på bordet, och smulorna ligger där, matresterna står kvar på bänken, godispapper, omslagspapper, barnens julklappar i små högar här och var- då tänker jag att det är ändå trevligt med jul, när alla kommer och man är tillsammans en hel dag, ljuset har vänt och vi står mitt i vintern.
Inte ska jag väl besvära någon med att börja ifrågasätta hela spektaklet, det är ju dessutom jag som har sett til att allt blivit som det ska...

Christmasblessing

Morfar är ute och åker pulka med barnen.
Jag är lite kaffeskakis och ska någon gång bestämma mej för att börja
rulla
köttbullar.
Jag gör det här, och jag vill njuta av att alla kommer!
Jag vill ha det så skönt och gott och kärvänligt, men det går lixom inte att slappna
av om det ligger plastsäckar i hallen, om sängen är full med barr, för granen står precis bredvid, om det är barr på toaletten så det sticks i fötterna när man går in, om det inte finns nåt mer än köttbullar att äta, om barnen är trötta, om jag har dålig andedräkt för jag har inte tid att borta tänderna på hela dagen, om det inte finns tejp när man ska slå in paketen.
Det är ett straff att inte kunna slappna av utan att omständigheterna är på ett specifikt sätt.

Den här lappen satt på min port i morse.
Det finns hopp!

Inte stressa

Nu börjar julstressen flåsa mej i nacken.
Jag ska INTE stressa upp mej, hålla mej lugn som en gammal kossa.
Mina släktingars lycka hänger inte på om jag skickar ett julkort eller ej, det är väldigt ego att tro det, men det kan kännas så ibland. Jag måste skriva julkort! Och jag måste ha minst två presenter till alla som ska vara här och fira jul, hur kommer det kännas annars för dom stackarna!
Jaja, coola ner sej, tare lugnt, varva ner, kanske börja dagen med ett glas sprit.