Gulgulgul

Vi bestämmer oss för gult, solgul, äggula, varm.
Först målar vi på en liten bräda och det blir så fint!
Precis så tycker jag det ska va! Den gula färgen når in i mej med sin solvärme, jag älskar den! (Fast jag ser själv ut som en julgris i gult)
Men på väggen blir det något annat, helt platt och inte så organiskt.
Man får gnida efter med en trasa så det blir lite ojämt, då ser ytan mer levande ut.
Tja, vi får se imorgon när det har torkat om de blev fult eller fint.

80-talsminne

Nu förstår jag.
Det var inte annorlunda förr, människor var lika som nu.
Man tänkte på samma sätt, men kanske med andra ord.
Det är när jag lyssnar på "Thorn in my side" med Eurytmics som det går upp för mej.

Bruksandan

Jag vrids tillbaka i mej själv till en tid för 20 år sedan,
jag har just gått in i skymningslandet mellan barn och vuxen och det finns ingen som kan leda mej.
Jag vet inte själv att jag behöver en guide, jag är bara vilsen.
Plötsligt ser jag mej själv och allt som händer runt omkring mej med nakna ögon, det är skrämmande och hotfullt, jag kan bara försöka att inte synas och inte ta plats.
Ingen kommer någonsin att bli kär i mej, jag kommer aldrig ha sex, allt som jag kan och vet är mindre värt.
Jag vill passa in för att känna samhörighet, fast jag känner mej egentligen inte hemma. Jag vill att min pappa ska göra kalla såser, att vi ska ha en grill, en ny bil, träningsoveraller i blankt tyg.
Vi har inget av det, vi är olik alla andra. Jag älskar min pappa så jag kan dö, men jag vill vara normal.
Jag skalar ner mej själv till grå så att jag smälter in lite grann i de andra gråskalorna, jag tar plågsamt kål på mitt lilla lekfulla barn inuti mej själv.
Alla med mej är mer döda än levande.

På invigningen av nya torget i Smedjebacken sitter jag i och tittar på mina barn i lekparken, när det kommer en fullgubbe.
Jag låssas inte se honom men han insisterar.
Han kan spanska och portugisiska och när en stiff, tillknäppt man i tenniströja går förbi skriker fullgubben till honom " Här kommer prosten!!"
Och fullgubben bryr sej inte ett jävla dugg om vad någon tycker om honom!
Han leker att han är muslim och bugar mot Mecka, han sjunger "Bessa mi mucho" det högsta han kan.
Han är så fri och så levande, tyvärr tack vare alkohol.En skötare från hans hem kommer förbi, hon vill få med honom att äta lunch, "Nej jag vill inte äta, jag vill leva!" ropar han.
Jag vill vara så, fast utan att va på fyllan.
Jag vill inte lura mej själv att tro att jag måste vara som de andra.
Vare sej det är alternativa hippies eller lagoma Smedjebacksbor.

Skurgolv

Här blir det linoljesåpat skurgolv.
Kallt vatten och fet såpa ska räcka som en impregnering enligt gammalt recept.
Man kan ju fortfarande måla det i framtiden om man skulle vilja.
Jag är lite mycket grottmänniska, jag kan inte föreställa mej något som inte finns, men jag anar ju att vi kommer få ett stort och fint kök så småning om.

Wanne be bonde

Det finaste idag var att sätta upp stängsel för fåren vi lånat över sommaren medans regnade drippade på mitt hår och mina händer.
Jag kände mej så lugn och glad och som jag ägnade min tid åt det mest meningsfulla jobb man kan tänka sej. Fåren äter rent den gamla hagmarken och det blir så fint!
Tänkte att sånt här skulle jag vilja göra hela mitt liv, vara en liten bonde och ta hand om några djur.
Bonderomantik! Jag vet ju att det inte går till så!
Det är ett jädra slit att vara bonde, men man kunde ju vara det lite och sen vara andra saker också...
Min pappa säger alltid att om han var ung igen skulle han bli bonde.
För pappa skulle jag vilja bli bonde och för farmor.
Sen ser jag ett program på TV som heter Bondens tid på jorden, en bonde i Småland som brukar jorden på gammalt vis. Så vackert med en bonde som älskar och vårdar sin jord, som bryr sej om växterna och mångfalden.
Jag blir så inspirerad och rörd!

Norrlandstur

Tillbaka

Jag har varit på festival i en vecka och sålt grejer, vaken från 9 på morgonen till 2 på natten varje dag nonstop prata och vara trevlig. Hade förstås inget internet och rörde mej bara i ett område på några hundra kvadratmetrar, så nu när jag hemma igen vet jag egentligen inte vad som är upp och ner. Här är allt så vackert och stilla, gräset växer och himlen mörknar med stjärnor i, hela mitt liv ska jag älska de tysta landskapet och skogens omfamning.