Titta vilka fantastiska kastanjegroddar! kan det bli stora träd av dem till slut? Det verkar så oerhört otroligt!
lördag 9 april 2011
torsdag 7 april 2011
Dolly Parton -- Jolene
Den här låten är ju så bra!
Texten kan man kanske bortse ifrån, men melodin och känslan! WOW! I looooove Dolly Parton!
Finns hon på riktigt eller är hon en dröm?
onsdag 6 april 2011
Allt i mitt vardagsliv är kaos! Yttre och inre.
Men när jag hetsar ner för backen mot skogen för att få minstingen att sova
infinner sej ändå en fridsam känsla. Där i skogen sjunger fåglarna, jag kan inte fåglarnas namn bara koltrasten, men det är så vackert!
Fastän dagen är helt grå kan man märka hur det gojsar sej i jorden, hur allt förbereder sej på att kläckas, spira och slå ut. Silas lillis somnar direkt, hans huvud hänger tungt och dinglar och jag smyger tillbaka hem till RÖRAN.
Vart i hela FRIDEN ska man börja röja upp? I sitt eget huvud?
tisdag 5 april 2011
Hemma hos mej
Här är saker hemma hos mej som jag tycker om. Gult är fint! Och bakom det gula skymtar den vidunderliga utsikten över stora skogar och en liten skogstomte som heter Silas.
Italiensk spettekaka som jag inte kunde motstå på en loppis!
Och här är den spanska! Från Andres barndomshem i Madrid, där hängde den i taket och var spansk. för mej är den exotisk, som en frukt!
Tara, min beskydderska. Vacker, trofast och gyllene. Och lite dammig.
En annan gudinna, vacker som en dag! En konstnär som heter Lini of Sweden har gjort henne.
söndag 3 april 2011
Att ha en skilsmässofamilj
Nu är det så där skitsent och jag borde verkligen sova, men om jag inte skriver så blir det ju aldrig nåt! Den braiga datorn är upptagen av min man som kollar film, så jag får ta den dåliga datorn som inte skriver A och som bara är konstig i största allmänhet.
Igen har det varit en jobbig kvällsläggning där alla är otillfredställda och vill ha mer uppmärksamhet än de kan få. Igen känner jag mej misslyckad och som en dålig mamma. Eftersom jag bara är en person kan jag rent fysiskt inte få plats med alla tre barnen i famnen. Gråt och tandagnisslan,jag orkar inte, jag vill fly ifrån mej själv! För jag vill ju räcka till, vill ju att barnen ska vara glada och känna sej sedda!
Det är svårt att vara en skilsmässofamilj där ett av barnen bara är med halva tiden.
Svårt för alla att anpassa sej igen var fjortonde dag när bytet sker. Vi mals och stöts i detta, aldrig tycks vi vänja oss fast det pågått i 8 år.
Det är klart alla mammor vill att deras barn ska älska varandra, men det är inte så lätt. Vem ska vara högst i syskonhirarkin när största brorsan bara är närvarande halva tiden? Det är inte självklart att upplåta platsen till honom när han är tillbaks efter fjorton dagar.
Konflikt och bråk och ledset, jag kryper ur mej själv för att slippa vara med, ändå är jag på något konstigt sätt huvudpersonen, det hela är min teater som jag iscensatt.
Igen har det varit en jobbig kvällsläggning där alla är otillfredställda och vill ha mer uppmärksamhet än de kan få. Igen känner jag mej misslyckad och som en dålig mamma. Eftersom jag bara är en person kan jag rent fysiskt inte få plats med alla tre barnen i famnen. Gråt och tandagnisslan,jag orkar inte, jag vill fly ifrån mej själv! För jag vill ju räcka till, vill ju att barnen ska vara glada och känna sej sedda!
Det är svårt att vara en skilsmässofamilj där ett av barnen bara är med halva tiden.
Svårt för alla att anpassa sej igen var fjortonde dag när bytet sker. Vi mals och stöts i detta, aldrig tycks vi vänja oss fast det pågått i 8 år.
Det är klart alla mammor vill att deras barn ska älska varandra, men det är inte så lätt. Vem ska vara högst i syskonhirarkin när största brorsan bara är närvarande halva tiden? Det är inte självklart att upplåta platsen till honom när han är tillbaks efter fjorton dagar.
Konflikt och bråk och ledset, jag kryper ur mej själv för att slippa vara med, ändå är jag på något konstigt sätt huvudpersonen, det hela är min teater som jag iscensatt.
fredag 1 april 2011
En dag till
En dag som denna när mina barn vaknar glada och leksugna och jag själv är som ett utsketet äpple med nerverna utanpå kroppen, då går det bara INTE!
Jag står inte ut med deras glada hopp och lek, varje litet tjut går in i hjärnan som en knivspets, jag är allt som jag inte borde vara. En sur mara utan tålamod.
Det är då jag tänker på vad de kommer minnas av mej, alla dessa dagar eller de stunder då jag var rolig och närvarande, eller båda kanske? Man kan inte styra barnens kärlek till sej själv, man kan inte vinna dem på falskt. Det är en hård visdom, kanske blir man ensam i slutet av sitt liv.
Jag ser på mina tre barn och söker efter den svindlande känslan att de faktiskt kommit genom mej, men det verkar alldeles osannolikt! De kom på något vis genom sej själva och genom gud.
Jag står inte ut med deras glada hopp och lek, varje litet tjut går in i hjärnan som en knivspets, jag är allt som jag inte borde vara. En sur mara utan tålamod.
Det är då jag tänker på vad de kommer minnas av mej, alla dessa dagar eller de stunder då jag var rolig och närvarande, eller båda kanske? Man kan inte styra barnens kärlek till sej själv, man kan inte vinna dem på falskt. Det är en hård visdom, kanske blir man ensam i slutet av sitt liv.
Jag ser på mina tre barn och söker efter den svindlande känslan att de faktiskt kommit genom mej, men det verkar alldeles osannolikt! De kom på något vis genom sej själva och genom gud.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)