onsdag 6 april 2011


Allt i mitt vardagsliv är kaos! Yttre och inre.
Men när jag hetsar ner för backen mot skogen för att få minstingen att sova
infinner sej ändå en fridsam känsla. Där i skogen sjunger fåglarna, jag kan inte fåglarnas namn bara koltrasten, men det är så vackert!
Fastän dagen är helt grå kan man märka hur det gojsar sej i jorden, hur allt förbereder sej på att kläckas, spira och slå ut. Silas lillis somnar direkt, hans huvud hänger tungt och dinglar och jag smyger tillbaka hem till RÖRAN.
Vart i hela FRIDEN ska man börja röja upp? I sitt eget huvud?

2 kommentarer:

  1. Emilia Williamsson10 april 2011 kl. 14:22

    Det där känner jag igen;) Jag har hört att det finns människor som aldrig har såna där diskberg. Hur gör dom??? Tror på att röja upp röran i huvet först:D

    SvaraRadera
  2. Kanske diskar de ALLTID direkt efter maten, vad som än händer! Sån är ju inte jag precis, diciplinerad.
    Men det betyder väl inte att man har ro i själen bara för att man klarar av att hålla sin disk borta.
    Men det kanske hjälper en att tro det....

    SvaraRadera