Idag tänker jag på Gertrud som somnade i går och inte vaknar mer till jordelivet.
All min kärlek till henne! All min kärlek till Sara!

pladder

Åh vad jag har pratat idag!
Har jag överhuvudtaget sagt något vettigt? Något nytt?
Eller var det bara samma upprepningar från alla andra dagar i mitt liv?
Jag tror jag har några mallar som jag omedvetet följer när jag kommunicerar med andra människor.
Där ingår några olika jargonger;
mitt trixiga knixig jag som gillar att vara lite fräck och skämtsam.
Eller mitt jagvetvadjagprataromförjagharlevti36år.
De tar sej lite olika former beroende på vem jag pratar med.
Nej! Nu när jag skrev det där precis vet jag verkligen inte alls om det är så?
Jag vet faktiskt ingenting....

Iallfall blev min mittenson Elvin 5 år idag! Och jag har varit hans mamma i 5 år!
Det känner jag mej stolt över!
Han är så liten, men ändå så stor! Jag älskar honom hela mitt liv!

5år och nyfödd

En sång till Gertrud

Mormors begravning

Nu är mamma hemma igen.
Mamman jag.
Det är förstås som om jag aldrig åkt någonstans, för här hemma rullar det ju på som vanligt.
Nu bär jag den där märkliga resan till Jönköping i mitt inre.
Som en dröm.
Det här minns jag.
Ett rum i ett gammalt sjukhem med högt i tak där jag sover hela natten som en död.
Min mamma och jag i blåsten på väg till kyrkan.
Doften i en blomsteraffär, jag vill ha en vit lilja.
Min styvfars tårade ögon.
Blommorna på mormors kista, som om de växte upp ur dess inre.
Mammas arm under greppet av min hand, jag trycker hårt.
Jag lämnar tillbaka arvsynden i samma ögonblick jag lägger blomman på kistans lock.
Ingen är skyldig.
Småländska kajor runt trädens bara grenar.
Mot alpstugan där förtäring ska intas.
Uråldrig utsikt över Vättern frysta vatten.
Ett par vackra ögon med grönt och brunt som hoppas och skuttar som vilda ungar.
Efter två timmar vill jag plötsligt vara ensam, måste det.
En blurrig tågresa, varken på väg bort eller hem, natten mörk.
Jag vill gråta över en hink.

Bloggkarta

Jag har placerat min blogg i Södertälje på bloggkartan.se!
Det var ju lätt!

Späckat schema

Det händer så mycket dessa dagar.
jag ska åka på begravning imorgon för min mormor har dött nu, 104 år gammal.
Det är första gången jag ska sova ensam på flera år, jag ser fram emot det
även om jag åker dit för begravningen.
Jag ska ha på mej en kavaj som min mormor har sytt, det känns fint.
Det kunde hon verkligen bra mormor, sy. Hon gjorde så där väldigt noga som jag aldrig
skulle ha tålamod eller kunskap till. Vi pratade aldrig om hennes sömnad, vi pratade aldrig om något personligt överhuvudtaget.
Jag kan inte säga att jag kände henne.

Sen händer det att jag ska starta en trädgårdsblogg för Pralin. Jag har haft såna enorma problem att komma på ett bra namn!
Det ska ju vara ett riktigt bra namn tycker jag, så att man kommer ihåg det.
Klaras trädgårdsblogg, då tänker jag själv bara på Underbara Clara, eller Gröna sköna blogg kanske? Eller Stora Moren trädgård som är namnet på byn där vårat hus ligger.
Hjälp! Vad är bra? Jag tycker inte jag hittar så många vackra användbara ord.

Och så ska det bli kalas för Elvin som fyller 5 år på lördag, han vill ha skattjakt och paket och raketer och fiskedamm! Och det är klart man vill göra allt för sin lilla älskliga son.
Plus att det är maskerad på dagis och han behöver ha en Zorrodräkt.

Alla dessa vardaglia göramål som ska styras upp och planeras och genomdrivas.
Ibland känns det som att med åldern har det blivit trögare flyt, det flöt helt enkelt på bättre när jag var 20, nu måste jag verkligen anstränga mej för att saker ska bli till!
Jobba, stäva på, framåt.

Barnbarnbarn

Det är som om varandet med barnen har blivit mer krävande de sista dagarna.
De är en ny dynamik emellan dem som är mer bråkig och tävling.
Jag blir stressad och lättar från markens yta, rösten gäll och rörelserna ryckiga.
Herre Gud! Hur ska jag ro detta i land! I minst 15 år till kommer det pågå!
Inte undra på att man pustar ut när de äntligen har somnat, då kan man låssas att
allt är lugnt.