Stilla.
Inget som är tillräckligt opersonligt men tillräckligt intressant finns att berätta här.
Jag bara håller en plats upptagen i bruset.

Det här var min endagsshop på Skillebyholms höstmarknad. Jag säljer där gamla kläder, smycket och prål, sjalar och skor. Varje år frågar jag mig själv hur jag orkar hålla på. Men när allt är uppställt och klart tycker jag det är jätteroligt! Många återkommer till min shop varje år och bara det är ju så fint och rörande! 

Dessutom blir det ofta ett häng för massa kompisar, och stämningen brukar vara så god och skön. Idag regnade det och allt blev blött,det kom inte ens hälften så mycket folk dom det brukar. Men jag är rätt glad ändå där jag sitter reumatisk och stel efter 10 timmar i kyla och väta.

Jag är bara med på en marknad om året, Skillebyholms höstmarknad, i år den 6 september.

Därför är jag ringrostig (roligt ord) varje gång (år). Jag började med att sälja barnkläder från Indien som jag sytt upp i kadhityger för flera år sen.(Kadhi uppfanns av Gandhi till hjälp för folk på landsbygden. De spann och vävde egna tyger av hemvävd bomull.)  Sen utökade jag med Retrobarnkläder, sen utökade jag med halva min egen utrensade garderob. Det var succé! Sålde bäst av allt.Så nu är det som är kvar, fast inte ur min garderob så mycket längre, annan vintage som jag skrapar upp här å där och lagar och syr om. Massa västar har jag också, uppsydda i Indien, som min mamma broderat på, jätte vackra fria broderier.

Men i år är temat UGGLOR, massor av ugglehalsband och örhängen och min kompis Yess kylskåpsugglor. Allt vore helt perfekt och prima om det inte var för att väderprognosen visar REGN hela dagen. Åh kära guds moder! Låt det inte regna, då kommer ingen och allt arbete är förgäves.

Plus att jag är ingen marknadsknalle, jag vill hålla på med andra grejer EGENTLIGEN, skriva dikter,

så det här är nån slags extra sysselsättning-tidsbov. Inte sitta här hela natten och tråda etiketter.

Fast det är roligt faktiskt...

Jag håller på att skriva en text om ett finrum på 70-talet. Vilket fenomen egentligen.
Och att det fanns kvar så länge i tiden.
Jag googlar för att hitta bilder, men hur jag än söker tycker jag inte det finns så mycket. (internet är ändå väldigt begränsat kan jag tycka...)
Inga bilder som påminner om just det här finrummet som jag var i, eller möblerna som fanns där.
Jag kanske måste skriva min egen bok om finrum, den kan heta "Mitt förhållande till finrum"

Nä, klart en inte har tid att läsa när man mest diskar, lagar och ÄTER mat.

Små leksakspotatis från mitt eget land.

Ceviche på räkor inte egen, men chilin och koriander och tomaten är!

Och travar av disk (istället för böcker) helt klart min egen!

Hälsningar förste diskare

Högar av böcker! Jag vill ju sluka dem alla. De är som godispåsar för hjärnan om den inte är kloggad av annat grus förstås. Men det går ju inte att scanna av dem, det behövs timmar för var och en!

Jag har inte dessa timmar! Kommer jag någonsin att få?

om att ha körkort

Nästan varje dag när jag kör bil tänker jag på mina arabiska körskolelärare i Södertälje.
Hur bra de lärde mig att köra!
Jag är så tacksam för det!
Sånt de sa som verkligen etsas sig fast i skallen.
Alltid kolla över axel innan kör om på motorväg, snabbt upp i fart på 70väg, man vill komma fram när man kör bil... osv
Jag har bara haft körkort i snart tre år, det uppstår ännu situationer som jag inte varit med om innan.
Typ cyklister.
En av mina körlärare noterade att jag är rätt stirrig, stressad, han sa att det är bra i många trafiksituationer för man är på alerten, men det kan också vara en svaghet.
För mig var det nog det jobbigaste jag gjort som vuxen att ta körkort, få in allt i min redan överhettade skalle, men guud så skönt att ha det!