Den enögda ankungen Gunde växer och växer. Han har fått flytta hem dit han föddes. Jag saknar honom i köket, men det är lite begränsat att bo i en låda under köksbordet, intalar jag mej.
En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
tisdag 19 maj 2015
söndag 17 maj 2015
Från kungsängsliljan hallå
Känslan när vackra blommor som man planterat skjuter upp ur jorden, den är obeskrivlig! Så ödmjukt, sköna och utsökta står de bara där vid sommarhuset i skymningen när vi kliver ur bilen. Ett helt hav av påskliljor, jag minns inte ens att jag satt dem, doftande så man blir vimmelkantig.
Jorden runt vårt ställe är verkligen inte den bästa, jag har fått för mej att den är som jag, försurad. Grönsaker blir det inga riktiga skördar av, men en del blommor verkar ändå trivas. Nu är den bästa tiden att hålla efter trädgården, när skolan slutar och vi flyttar ut för sommaren är nässlorna redan halvmetern hög och maskrosplantorna omöjliga att dra ur jorden. Då får jag lätt panik och börjar stressa runt i snåren. För att njuta riktigt en trädgård ska man vistas i den hela säsongen förstås, alla frön jag satt den här helgen är mer en chansning. Man får se och va glad om det blir nåt...
torsdag 7 maj 2015
Rapport
Klockan 21.45 steker fibriga pannkakor som smakar kokos till utflykt
och tågresa imorgon.
Packar samtidigt nödvändigheter för resa.
Skriver samtidigt ut viktiga papper att ha med på resa.
Bestämmer samtidigt vilken bok jag ska ta med och läsa på resa.
Det verkar bli "In i skogens djup".
Googlar på fiskespön till min yngsta son som fyller år snart. Jag vill ge honom ett.
Tänker på att jag kommit in på en skola jag vill gå, ända nere i Skåne till hösten. Skrivpedagogutbildning.
Det ska bli nytt och bra.
(Men vad ska jag bli? Av vad ska jag leva i 25 år tills jag blir pensionär?
Jag är lägenhetsfrustrerad, men kommer inte härifrån. Hur svårt kan det vara?)
Tänker på att vi har en enögd anka som växer och är ensam och inte klarar sig med ankflocken, så vi måste ta hand om honom hela hans liv, kanske tio år? Han kommer bli så stor och klumpig och bajsa stora korvar på köksgolvet.
Det var bara det som gick runt i skallen, lite värdefullt.
Klockan 21.45 steker fibriga pannkakor som smakar kokos till utflykt
och tågresa imorgon.
Packar samtidigt nödvändigheter för resa.
Skriver samtidigt ut viktiga papper att ha med på resa.
Bestämmer samtidigt vilken bok jag ska ta med och läsa på resa.
Det verkar bli "In i skogens djup".
Googlar på fiskespön till min yngsta son som fyller år snart. Jag vill ge honom ett.
Tänker på att jag kommit in på en skola jag vill gå, ända nere i Skåne till hösten. Skrivpedagogutbildning.
Det ska bli nytt och bra.
(Men vad ska jag bli? Av vad ska jag leva i 25 år tills jag blir pensionär?
Jag är lägenhetsfrustrerad, men kommer inte härifrån. Hur svårt kan det vara?)
Tänker på att vi har en enögd anka som växer och är ensam och inte klarar sig med ankflocken, så vi måste ta hand om honom hela hans liv, kanske tio år? Han kommer bli så stor och klumpig och bajsa stora korvar på köksgolvet.
Det var bara det som gick runt i skallen, lite värdefullt.
lördag 25 april 2015
tisdag 21 april 2015
lördag 18 april 2015
Hur kan man känna sej så lycklig och glad i ett ögonblick? Här står jag och pillar med brännande nässlor i mitt stora kalla kök i skogen till en soppa. Hela dagen har jag grävt och burit, jord och sten. Snart kommer min fina kompis Sara på besök och ska sova över. Jag känner mej fri, glad, uppfylld och tacksam.
måndag 13 april 2015
Ett päron in perfection
Är det inte vackert? Bladet sitter fast som om den vore konstgjort.
Jag är så glad att jag har ett jobb där såna vackra skapelser kan ses och uppmärksammas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)